Tre ting utmärker alkoholistens inställning till omvärlden!
Säger överläkare Johan Liljenberg på Huddinge alkoholklinik.

1. Förnekelse. Han kan inte och vill inte se sin sjukdom, det motståndet är cementerat. Han kan också förneka andra, medföljande sjukdomar och skälet är rädsla för vad som ska hända om han medger sitt missbruk. Ett annat skäl är skam, och vem vill skämmas? Ett tredje skäl är rädslan att förlora spriten om han medger sitt beroende. Förnekelsen handlar också om okunnighet. Han resonerar att han inte kan vara alkoholist, för han har jobbet kvar, och ännu har han skorna kvar.…….
2. Självömkan. Alkoholisten är det synd om, han lider, andra är orättvisa. Livet är dystert, alla är elaka och hustrun anklagas för att vara spik i foten. Egentligen har han inga problem alls med spriten, det är bara äktenskapsproblem……. Han får en massa sjukdomar som drabbar honom, knä, rygg, migrän. Men sjudomarna är ofta relaterade till alkoholen. Ont i knän och vrister, för att han kliver fel, han får högt blodtryck, magkatarr, sömnlöshet osv.
3. Tarzansyndromet. Han säger att han vill klara av det själv, han är så stark. Han behöver ingen hjälp med spriten från någon annan.

De här tre mekanismerna finns för att stå ut med narigheten och svedan i den egna själen. Ungar och hustru är kanske på väg bort eller han har problem på jobbet – men han förnekar att det har med alkoholen att göra.

Det kan behövas upprepas: Alkoholism är en sjukdom som är ingens fel. Den är delvis ärftlig. något i hjärnan hos en del människor är så mottagligt att de får denna "begåvning " att uppskatta alkoholen. Dessa människor är lika intelligenta, kreativa och fina som alla andra.

Vanligaste frågan. Min man dricker och vad ska jag göra? Det är den vanligaste frågan Johan Liljenberg får. Han brukar svar med en fråga: Får du ont i magen då? Om hon svarar ja, då svarar Johan Liljenberg; då är mannen alkoholist.

Det är det typiska: Smärtan i en alkoholistfamilj. Smärtan av att någon blir förgrovad, smärtan av att inte veta vad som ska hända, hur det ska gå, ska hon och ungarna bli utskällda eller än värre……..

Smärtan finns där, alltid närvarande.

Ingemar Olsson/Fackjournalen

Fotnot: Mönstret och beteendet är stort sett liknande vid kvinnlig alkoholism.