De är: Toleransökning, minnesluckor, lättväckt alkoholbegär, kontrollförlust, återställarbehov, perioder, gömma sprit.

1. Toleransökning. Att tåla mycket sprit är nåt som ofta omfattas med beundran: "Han är en jävel på borsten". Det normala är att ta eller dela en pava rödvin. Tilltagande tolerans är att kunna dricka flera flaskor vin, upp till kopiösa mängder sprit. Att kunna tåla sådana mängder är ett sjukdomstecken.
2. Minnesluckor. Minnesluckor kan friska personer ha – nån enstaka gång, om man varit häftigt berusad. Men att få det gång på gång, det är inte normalt. Minnesluckor är ett varningstecken, och kan till och med komma då man druckit jämförelsevis lite.
3. Lättväckt alkoholbegär. Det är när man blir törstig av att dricka lite, man har tänkt att bara ta en öl men blir törstig av det, och tappar kontrollen. När det blir omöjligt att styra är begäret en sjukdom. -Det är omöjligt att styra. En del säger: "Jag kan bemästra det här", säger Johan Liljenberg. Då brukar jag svara: "Visa den kraften nästa gång du har diarré."
4. Kontrollförlust. Det är när man tappar kontroll över mängderna och över vad man gör. Man gör fnoskiga och tokiga saker och fungerar som en bil utan styrning och med taskiga bromsar. Det skapar en kraftig ångest. Det är smärta att nästa dag inte veta vad som hände igår.
5. Återställarbehov. Att vilja ta en återställare är inte normalt. Vakna härsken och torr i halsen, då brukar friska människor reagera med att vara spyfärdiga, vid tanken på mer sprit. Men alkoholisten tycker att en ljummen "Kosken" smakar nektar. Detta är ofta en vattendelare mellan friskt och sjukt, menar Johan Liljenberg. Sobril eller olika lugnande medel kan ersätta återställaren men är likafullt varningstecken.
6. Perioder. Friska människor vill inte dricka så de är dragna flera dagar i sträck. Det vanliga är att alkoholisten "går på" på fredagen och dricker till söndagen, och försöker jobba måndag eller tisdag. Eller som en mens-cykel, att det blir 4-5 dagar var 30;e dag med viss regelbundenhet. I början är det inget tydligt mönster: Det typiska är heller inte att det går åt helvete varje gång, utan det typiska är att man inte vet när det ska gå åt helvete. Perioderna följs av starka skuldkänslor – pengarna är slut, semesterkassan har rykt, och man jobbar hysteriskt, jobbar extra. På jobbet tycker man att man är en jävel på att jobba, när man är där. Ofta underskattar alkoholisten sina perioders längd. Han räknar antalet supdagar men inte sjukdagarna och dagar man måste arbeta igen de förlorade pengarna, de som också drabbar familjen.

Periodisk alkis är en svår alkis. Den personen har hunnit en bit på alkoholistens karriärstege ,och är inte en alkoholist på deltid, som man vill se det. Familjen hoppas helgen ska klaras….men hur går det. -Denna "läskiga" sjukdom kastar sin feta slagskugga över hela familjen hela tiden säger, Johan Liljenberg.

7.Gömma sprit. Stövelskaft, toatanken, garaget, under diskbänken – det är typiskt för alkoholisten. Inte är det alltid alkoholisten som gömmer - ibland är det någon i familjen som gör det, inte sällan det lilla femåriga barnet……

Om man känner igen nåt av ovanstående, ett par tecken, så är det ingen tillfällighet utan en fortskridande sjukdom. Många befinner sig i en dyster situation, även när de försöker bryta sig loss. En del har kanske supit bort jobb, pengar och kämpar med skam och ånger och har svårt att vara positiva. Man blir grinig och vrång, och det går åt massor av energi till att slåss mot sjukdomen. Man behöver erkänna att:

"Jag har denna sjukdomen för alltid"

Ingemar Olsson/Fackjournalen

Fotnot: Mönstret vid alkoholism är i stort lika för både män och kvinnor.