Vill vi verkligen ha det så här? En ”gör-negativ” syn på nutiden!!

Visst har det blivit väldigt annorlunda i vårt samhälle de sista 8-10 åren eller hur? Drygt 50% av alla äktenskap spricker. Är det för lätt att skiljas eller förstår vi inte riktigt innebörden av ett giftermål. Det innebär ju faktiskt ett ganska stort ansvar att bilda familj. Man skall skaffa bostad, massa grejer till hemmet och sist men inte minst barn. Idag finns det ”drösvis” med barn som har en s.k. ”reservpappa” eller ”reservmamma”. Barnen pendlar veckovis eller helgvis mellan två olika ”hem”. Ingen fast punkt i tillvaron med andra ord. Redan som riktigt små slussas de flesta in på ett dagis där det gäller att ta för sig och också göra sig hörda ordentligt. Kan detta möjligen bero på att dagens barn är väldigt högljudda? Det knuffas och bråkas snart sagt överallt. Går man ut en kväll så hör man ofta hur de tilltalar varandra med ett ”sketord” eller något annat tillmäle som ”krydda”. Ofta är stämningen väldigt irriterad. Likadant är det på många arbetsplatser. Irriterat och en väldigt vaksam attityd mot varandra. Ofta tolkas ett uttalande som något negativt personligt. Varför denna pessimism? Tänk bara på hur vi uppför oss i trafiken. Försöker man att köra i den hastighet som enligt trafiktavlorna gäller, får man omedelbart en bil av något slag ”i röven”, ofta ilsket blängande och ibland pekande innanför vindrutan att man skall köra åt sidan. Varför denna brådska? Kommer man till en okänd plats och kör lite extra försiktigt för att man inte hittar, så nog fasen är det någon som hötter åt dig eller pekar finger. Varför denna ilska och irritation? De flesta bilister har också slutat att använda blinkers. För det är väl ändå inte så att alla dessa nya fina bilar inte är utrustade med en blinkersspak? Snarare är det väl så att den stackare som kör, är så svag att han/hon inte orkar trycka ner eller peta upp spaken!

Man kan ju faktiskt orsaka en trafikolycka genom att strunta i att ge tecken.

Eller det är andra trafikanters ansvar! Det är väl ofta där som skon klämmer så att säga. Att vi mer och mer avsäger oss ansvarsdelen i det mesta. Det verkar också som om vi inte heller kan se konsekvenserna av vårt handlande. Tänk på alla åldringsrån, och andra också naturligtvis, som har blivit så på modet. Inte fasen får väl ungarna lära sig sådant i hemmen? Ofta är de påverkade av någon form av droger. Vem lär dem det? Ansvaret för att barnen inte är ute och springer sent om kvällar och även nätter, vems är det? Ja, inte är det samhällets. Naturligtvis har föräldrarna det yttersta ansvaret. Visst kan det gå fel ibland för en del och det är då samhället i någon form skall hjälpa till. Men med så mycket droger och annan ”skit” som florerar idag gäller det att alla föräldrar är extra vaksamma.

Grupptrycket i dag är stenhårt. Det gäller ofta att visa sig tuff och inte backa.

Marknaden bestämmer numer det mesta i våra liv. Det är i första hand pengar och prylar som gäller. Aktiebörsen styr vårt dagliga liv. Arbete med händerna är idag inte värt ”ett piss” trots att det är det arbetet som gör att saker och ting tillverkas och som sedan kan säljas för… ja, just det…PENGAR!!

Marknaden med sina ”placerare” trycker hela tiden på för att pressa fram så höga vinster som det någonsin går. Högre och högre vinstkrav från gång till gång.

Någon gång måste ju bromsen börja slå till. Det fungerar inte i längden att enbart tänka på att få ut så mycket som möjligt, speciellt inte när det är människor med i bilden. Hur skall det bli i framtiden, när alla i Sverige enligt våra politiker och s.k. experter, skall arbeta med IT? Skall marknaden komma till varje ”IT-gubbe”  och vrida ur vinsten ur datorn? Vi som i dag måste ha ett ”hederligt” gammaldags arbete för att tjäna ihop till vårt dagliga bröd och för att få ihop pengar till att köpa en dator för, hur skall vi göra i framtiden? Vem skall alla vi arbeta för? Får vi ekonomisk ersättning för det eller skall ”vi byta grejor” med varandra? Det finns ju politiker som på fullt allvar säger att tillverkningsindustrin kan ligga någon annanstans än i Sverige. Vi skall enbart bli ett informationssamhälle! Jo, jag tackar. Sådana här tankegångar gör att vi vanliga människor som fungerar i det verkliga livet blir ”skiträdda” när vi hör detta trams. Det verkar som om vi i Sverige blivit för fina för vanligt hantverk.

Ungdomarna i dag får rådet att hantverk kommer att försvinna så det är inget att satsa på. Nej, satsa på IT det ger bra inkomster. Om nu alla satsar på IT, vem skall då försörja oss??

Allt mer krävs av den enskilde individen. Det är mest en enda jakt på pengar för individen idag. Tjäna ihop så mycket det någonsin går med hjälp av så mycket övertid som man kan få ihop. Alla statliga företag säljs ut för att konkurrensen skall öka. Jovisst! Det händer väl att vissa taxor går ner, men vad hjälper det när alla fasta avgifter höjs. Försök att spara då! Markanden kräver högre vinster. Mindre personal men högre produktion är en linje som körs hårt numer.

Folk blir mer och mer trötta. Utbrändheten ökar. Avgifter höjs. Det blir mindre och mindre över av lönen, som inte får stiga med mer än 2-3% varje år. Att landets ledning och marknadens ”toppar” ökar sina löner med kanske 50 ggr mer är ”bara en anpassning till omvärlden”. Vi vanliga räknas inte till omvärlden. Snarare till i-världen i detta fallet. Ett nytt begrepp har skapats de allra sista åren, nämligen ekonomisk stress! Det betyder att man alltid är orolig och stressad för att lönen inte skall räcka till det nödvändigaste. Man bär alltid dessa tankar med sig. En ständig oroskälla. Barnen märker naturligtvis av denna oro. Den påverkar även dem i negativ riktning.

Medlemskapet i EU är också något som inte alltid är så positivt. Där sitter det en massa folk, en hel del av dem har aldrig varit i Sverige, och bestämmer en massa saker om vår vardag. De har ofta en annan människosyn, för att inte tala om sin syn på djur, än vad vi här uppe i norr har.  Det förekommer inte alltför sällan att dessa för oss helt okända människor sitter och bestämmer saker och ting, även sådant som berör det lokala planet, som vi sedan måste anpassa oss till även om det verkar ”görknepigt” för oss själva. Delar av vår identitet som fria svenskar är på väg att försvinna. Det är precis som att komma till en ny arbetsplats och inte ha någonstans, inte ens ett litet skåp, att ha sina högst personliga saker i. Detta har blivit så, för att ett par av de större länderna i Europa innerst inne har ett oerhört behov av att bli störst och att få bestämma.

Men det kallas EU-anpassning. Varför då? Nog sjutton är vi själva bäst skickade till att avgöra vad som bäst passar i vårt land efter alla dessa år som Sverige har funnits! Det tycker i alla fall jag.

Det är hög tid att vi alla sansar oss. Varför är det så viktigt för så många att kunna visa sina vänner att man har en fulltecknad almanacka? Att man måste planera in varje minut på dygnet är dålig planering mot sig själv och sin kropp.

Skall det månne stå på gravstenen att här vilar en som dog av almanackan !?

Har man en gång blivit utsliten så är man det för gott.

Nej, om vi alla i stället försöker att umgås lite mer med varandra, kunna ge varandra en go´ kram eller puss emellanåt eller varför inte bara sitta och prata med varandra över en kopp kaffe eller något i den vägen. Helt enkelt bara börja umgås. Försöka upptäcka att de unga faktiskt har en hel del att lära oss lite äldre och vi lite äldre en hel del att lära de unga. Förr hade man något som kallades ”muntlig tradition”, vilket innebar att de äldre berättade om saker och ting som de yngre kunde föra vidare i sin generation. De allra sista årens muntliga tradition verkar mest vara ”håll käft” eller ”fuck you”!

Jag vill ha tillbaka den där ”goa” tryggheten som vi hade för ett tiotal år sedan, när det fanns ett socialt skyddsnät som man visste kunde träda in om något blev galet. Nu är det bara pengar som gäller och har du inga eller dåligt om dem, så åker du ut i kylan. Jag längtar efter den tiden när människorna faktiskt brydde sig om varandra och inte bara tänkte i negativa tongångar. Jag längtar efter den tiden när kraven faktiskt var rimliga och inte så förbannat upphaussade som nu.

Fyraårig teknisk skolning för att skruva på en baklampa på t.ex. en SAAB-bil på linan verkar horribelt. Kom ner på jorden ni personalrekryterare. Jag längtar också till den tiden när lönen faktiskt räckte hela löneperioden ut, och jag åt även bättre mat då än jag gör nu.

Vi får väl se hur det går i framtiden. Skall vi människor bara bli en ren förbrukningsvara som åker på soptippen när vi inte orkar längre. De människor som i dag gärna kallar sig ”Sveriges elit” håller ju på att samla i ladorna för fullt, så de har ju inga bekymmer, i alla fall ekonomiska, inför framtiden.

Javisst var det mycket negativt på en enda gång men jag tycker inte att jag har fel. Framtiden ser i alla fall oviss och orolig ut.

Kenneth Persson, 54 år.
5-barnspappa, farfar och morfar.