Vad glad jag blev när jag läste insändaren "Föräldrar
måste ställa upp" av Bengt Hagstedt den 7 juni. Det var ord som behövde
höras. Av allt för många är jag rädd. Jag är 16 år, går snart ut nionde
klass. Jag dricker inte alkohol. Aldrig en droppe. Och jag hittar inga
bra argument för att göra det heller. Som, sagt, går ut nian. Och vad
hör man folk prata om i korridorerna? Jo, Smögen och fylla. Jag bara
suckar när jag hör detta. De är 16 år och bara barn. Vem är det som tar
ansvar för dem? Ingen, verkar det som.
I höstas hörde jag ett samtal mellan fyra personer i
en skolkorridor. Vad ska du ha och dricka i helgen, frågade en av "högstatuskillarna"
en av tjejerna som satt på en bänk. Vodka, svarade hon. Han frågade ett
par tjejer till som satt därpå bänken och fick samma svar där. Killen
som frågade var 14 år och flickorna han frågade var max 15 år gamla. Jag
blev stående i korridoren och hoppades att jag hört fel.
Men det hade jag inte.
Många av dem i denna ålder; dricker alkohol därför
att de tror att de ska. De tror att de blir tuffare, får bättre status,
blir mer accepterade. Men snälla vänner, ni (och jag) är bara barn! Vi
ska inte vara ute och dricka alkohol! När man är i vår ålder är det lätt
att gå på grupptryck Jag vet, jag har också blivit utsatt för det,
men det gällde inte alkohol. Man behöver riktlinjer någon som berättar
för en vad som är okej att göra och inte.
För att citera insändarskribenten: Föräldrar, bråka
med oss gällande alkohol. Ge tider när vi ska vara hemma och se till att
de följs. Ni må kanske i de flesta fall få en idiotstämpel, men är det
inte värt det, med tanke på allt som verkligen kan hända när man har
fått i sig lite för mycket och inte är mer än 14-15år.
Dessutom, när era barn blir äldre och förhoppningsvis
klokare, kommer de att inse, vilken stor tjänst ni gjort dem när de var
yngre och inte alltid förstod vad de gjorde.
Phantom of the Opera
|
|
|
|
|