Hej,

Jag läste Tinas mejl och kände igen mig till viss del. Det har uppdagats att min mamma har alkoholproblem. Nu är jag och min syster väldigt engagerade i det här och vill veta hur vi ska gå till väga. Jag har läst att det inte finns något vi kan göra om inte mamma vill själv men det måste väl ändå gå på något sätt, vi kan ju inte bara se på när hon förstör sitt liv? 

Det har nog egentligen pågått länge, men vi har inte förstått förrän nu och kanske har det inte varit lika allvarligt tidigare. Jag minns att hon brukade vara full på helgerna när jag fortfarande bodde hemma, men det är så svårt att veta när det OK att kanske bli onykter på helgen. Hon har alltid varit den perfekta och engagerade mamman och jobbet har hon skött klanderfritt. På mornarna var hon alltid först upp och kvittrade.

För en tid sen blev hon deltidspensionär och jag vet inte om det kanske var då det började att helt gå över styr. I alla fall är nu läget så att hon kan vara full mitt på dagen och dricker starksprit, gömmer flaskor etc. I julas konfronterade vi henne efter att hon inte hade kunnat stå på benen och hävde ur sig elakheter och till slut somnade. Då sa hon att det berodde på att hon var deprimerad och saknade mening i sitt liv. Tidigare hade jobbet varit det och nu saknade hon det. Dessutom var ju vädret så dåligt, allt var tråkigt och pappa oförstående. Vi lät oss nöja med det, dumma som vi var, och allt verkade faktiskt vara bra. Men nu har hon varit full igen mitt på dagen så vi märkt det och pappa har erkänt att det varit så en längre tid men han ville inte oroa oss. Efter det måste vi nog inse att mamma är alkoholist. För nu är det ju nästan sommar och hon kan inte ha haft speciellt tråkigt för det har varit fullt upp med aktiviteter.

Jag förstår att ni kanske inte kan säga exakt vad det beror på att mamma måste dricka, men man frågar sig ju det hela tiden. Man undrar också hur man ska bete sig. Det är ju inte så att hon sitter med en pava på en parkbänk, utan hon fungerar ju normalt utåt sett, men vi tycker ju ändå att det är väldigt allvarligt. Hon och pappa skulle kunna ha en trevlig tid tillsammans. Det är hemskt att se på hur hon går ned sig utan att kunna hjälpa till.

Hälsningar Victoria

SVAR

Vänersborg den 28 juni 2001

Hej Victoria.                           

Det är bra att du och din syster engagerar er i er mammas alkoholproblem. Att ni känner er rådvilla och inte vet vad man skall göra är helt naturligt. Känslan av maktlöshet när man ser sina närmaste och dem man älskar gå under är frustrerande.

För att hjälpa er mamma måste ni hjälpas åt och det innebär att er pappa också måste vara öppen så att ni tillsammans kan försöka lösa problemet. Att er pappa försöker att hålla ”masken” för att inte oroa dig och din syster är typiskt för närstående. Den som är alkoholist snärjer sin omgivning till sig manipulerar och ljuger. Jag talar av egen erfarenhet är numera nykter alkoholist. De närstående blir medalkoholister ställer upp och hjälper alkoholisten på fel sätt.

 Din mammas alkoholproblem har säkert grundlagts under en lång tid. Du skriver att hon varit den perfekta mamman, skött sitt jobb och så vidare.

Det är typiskt för kvinnliga missbrukare. Att dölja sitt missbruk genom att  på ett föredömligt sätt sköta sitt yttre och vara hjälpsamma för att ingen skall komma på dem. Att vara kvinnlig alkoholist och mamma upplevs som mer skamligt än manliga dito. Din mamma har och har det väldigt jobbigt med att hela tiden vara på sin vakt. Men hon har nu kommit så långt i sitt missbruk att hon inte klarar av att hålla stilen.

Genom delpensionen har hon tappat ännu en spärr som arbetet innebar. Nu har hon mer fritid och inte krav på sig att vara fräsch varje morgon, och inte några barn hemma att visa sig pigg inför.

Ni har konfronterat er mamma och hon gjorde som alla andra alkoholister, skyllde på alla upptänkliga orsaker. Du skriver att ni var dumma som nöjde er med de svaren. Inte var ni dumma det är en fullt naturlig reaktion.

Fortsätt att konfrontera  er mamma, tala om för henne att ni gör det av kärlek och att ni tycker om henne. Försök att förklara för henne att det är alkoholen som är grundorsaken till att hon känner sig deprimerad, och att livet blir innehållslöst och tråkigt.

Din mamma behöver hjälp och stöd för att bryta sitt missbruk. Hon visar alla symtom på alkoholism, gömmer flaskor, full under dagen och överreagerar på kritik. Jag vet inte om det finns någon typ av alkoholpoloklinik där ni bor. Du kan höra med kommunen var det finns hjälp, eller titta i telefonkatalogen om det finns någon Länkförening  eller AA  (anonyma alkoholister) på orten. En möjlighet är att övertala din mamma att söka läkarhjälp.

Om din mamma beslutar sig för att ställa upp på era förslag så följ med henne vid de första besöken som stöd och hjälp. Hon kommer troligen även där förneka att hon har några större alkoholproblem. Då är det bra att ni som anhöriga talar om hur det är och hur det varit.

Med varma hälsningar

Bengt
nykter alkoholist

 Svar från Bengt