  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej. SNÄLLA HJÄLP MIG. Jag vet inte vad jag ska ta mig till !!! Jag träffade en jättego och mycket snäll kille som tyvärr drack varje dag och till en början var han en vän men vi träffades oftare och oftare och fattade tycke för varandra. Han drack mindre och mindre och det kunde tom gå mer än en månad mellan varje gång som han drack. Sen blev jag gravid och han LOVADE mig att sluta helt och blev jätteglad för att vi skulle få ett barn tillsammans. Han hade ju visat tydligt att han var på god väg och för att visa mig ännu mer började han att ta antabus för att inte alls kunna dricka. Vi fick vårt kärleksbarn och allt var bra, men det dröjde inte många dagar förrän han började att säga att han inte behövde ta sin antabus för han skulle inte dricka för att den smakade inte bra. Han fick kli i halsen och på kroppen. Fick ett återfall och de skrev ut Revia som han då inte kunde ta för att han fick ett sådant behov av att sträcka ut kroppen hela tiden och att de inte hjälpte (tog de kanske i max 5 dagar). Min kille har sin lägenhet och jag min och han vill inte göra sig av med den ifall jag kastar ut han säger han. Och var ska han göra av ALLA sina saker mm (ett rum o kök) Nu blir drickandet bara mer och mer tyvärr och jag förstår inte varför...??? När han då dricker så befinner han sig i sin lägenhet och stänger in sig så att man inte får tag på han förrän han är full och då får man bara höra vilken skit man är och att han ska gå ut och hitta en annan kvinna.. mm. Älskar han mig tro??? Han vill mig illa när han dricker och älskar han mig verkligen när han är nykter??? Sen när han börjar att nyktra till så stänger han in sig igen och det varar allt från 5-15 dagar. Detta kan upprepa sig 1-3 gånger i månaden så någon månad är han hos oss kanske 4 dagar på en månad. Älskar han oss verkligen??? På det säger han "annars hade jag inte varit här". Då säger han att han mår sååå dåligt och att han bara sover och sover. Vårt barn är snart 8 månader och här sitter jag och mår mycket dåligt och vet inte vad jag ska göra. Jag säger det till han och då säger han bara att han också mår dåligt och att alla har vi våra problem. Jag älskar verkligen denna goa kille men inte hans behov. Allt fungerar när han är nykter (bara oron i mig när ska han nu lämna mig igen?). Jag vet inte om jag orkar känna det såhär mer men sen vill jag inte missta han heller. Han är uppväxt i en familj som drack mycket o hamna i fosterfamilj. Därför dricker han säger hans syster. Att han inte haft det lätt i sin uppväxt. Men hans syskon dricker inte. Nu är han hemma sen igår morse och bara sover och sover, men jag tror att han är nykter för annars hade han skrivit de elaka sms:en. Han var här inom och lämnade lite innan och sa att han skulle hem och sova mer för att det sved i ögonen. Jag vill säga att jag hittade denna sida idag och tyckte att den såg mycket bra ut och hoppas att detta ska hjälpa mig. Tack på förhand! Vänligen Svea Hej Svea. Här har du nog ett exempel på hur det fungerar mentalt för en stor del av dem som missbrukar alkohol och andra droger. De tror att de kan förändra sina liv med genom att som i ert fall skaffa barn och skapa ett förhållande. Det funkar sällan eller aldrig om de inte först gör något åt sitt missbruk. För det är missbruket som är den grundläggande orsaken till att det inte fungerar med ert förhållande. Din kille har redan ett kärleksförhållande och det är alkoholen och det har han ju inte gjort upp med, och det går inte att ha två kärleksförhållanden på en gång. Han har till och med sin lägenhet kvar vilket pekar på att han inte är så noga med att ge upp det liv han nu lever. Tyvärr verkar det vara så att han väljer alkoholen framför dig och barnet, för hade han verkligen velat bilda familj hade han försökt att göra något åt sitt missbruk. Han slutade med antabus och verkar inte vara intresserad av någon annan behandling eller hjälp. Det verkar som ni inte har så mycket tillsammans mer än barnet. Jag tycker du skall tänka på barnet i första hand det behöver en trygg uppväxt och det får det inte under dessa förhållanden. Du känner också med all rätt en stor otrygghet som smittar av sig på barnet. Att leva ihop och skapa ett förhållande under dessa omständigheter kommer aldrig att fungera så länge han inte söker hjälp och gör något åt sitt missbruk. Som det är nu är det inget normalt. Att träffas några dagar i månaden och tala om för varandra att man mår dåligt kan aldrig skapa någon bestående kärlek. Skall allt fungera som en trygg och välmående familj behövs både kärlek och tillit för varandra. Tänk noga över din och barnets situation och framtid. Att leva med den oro det skapar att inte veta från dag till dag hur morgondagen ser ut orkar ingen att leva med. Faran är att om du fortsätter förhållandet blir du bara bitter och kommer att ångra att du inte bröt dig loss i tid. Tänk på barnet och dig själv och skapa en trygg framtid för er framtida lycka. Varma hälsningar från Britta |
||||
