  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej! Jag är sambo med en alkoholist. Vi är båda i 30-års åldern och har inga barn. Han äter Antabus sedan snart 4 månader och mår jättebra. Han har inte haft några problem, typ abstinens, och säger att han vill fortsätta med Antabus till sommaren-06. Vi hade varit tillsammans i 2 månader då jag ställde ett ultimatum, jag vill inte leva med en alkoholist och gjorde slut med honom. Han ville sluta dricka och tog antabus till hjälp. Jag förstod att det var viktigt att finnas till hands så han fick komma hem igen med ett löfte om att inte dricka. Sedan antabus kom in i bilden har vi det jättebra och jag har släppt oron i magen som jag hade förut. Han hade alla de klassiska symptomen, beteendet som alkoholister har. Vi har ingen alkohol hemma och jag dricker inte heller. Nu på sistone när han blir sugen på "ölsmaken", dricker han ett par alkoholfria öl på helgen. Det tycker jag är ok. Jag tänker mkt på framtiden och nu till min fråga. Han tror att han ska kunna dricka som jag tex. jag dricker/drack ett par ggr per år, är ingen partypingla, har alltid varit restriktiv med drickandet( har en förälder som är periodare). Jag gillar inte alkohol så mycket o vill inte ha det i mitt hem. Jag är väldigt bestämd på den punkten. Han är säker på att han i sommar ska kunna ta en öl/ grogg vid nåt festligt tillfälle... Det har han bestämt sig för och jag börjar undra om jag ödslar min tid? Jag tror mig veta att det inte går att dricka så när man är sjuk i alkoholism. Hur är det egentligen? Jag behöver lite mer kött på benen... Å ena sidan erkänner han att han är alkoholist med allt vad det innebär med lögner och smusslande, å andra sidan sa han detta till mig igår kväll (om sommaren och en grogg/öl), och det får mig att börja undra om han verkligen förstår att han är sjuk? Man är ju inte bara "lite" knarkare eller alkoholist? "Jag är alkoholist men bara ibland"? Har du erfarenhet av någon "tillfrisknad" alkoholist som KLARAR att dricka kontrollerat? Tacksam för svar..... Hej Du har så rätt man kan inte vara "lite" alkoholist eller bara ibland. Har man en gång dragit på sig sjukdomen alkoholism får man leva med det livet ut. Alkoholism går inte att bota men den går att behandla och det innebär att man måste avstå från alkoholen och leva som nykter alkoholist. Jämför med diabetiker som måste avstå sötsaker. Din sambo lever farligt när han satt datum för hur länge han skall vara nykter, det sättet är förkastligt, för de flesta slutar det med att de skall supa ikapp den tid de varit nyktra. För en nykter alkoholist gäller att leva en dag i taget och lova att han skall vara nykter idag. Ännu finns det ingen som är alkoholist som lärt sig dricka socialt och kontrollerat! Det finns två porträtt på dem som
bildade Anonyma Alkoholister 1935 (AA), de lämnade en plats mellan sina
porträtt för ett porträtt av den alkoholist som lyckades dricka
kontrollerat . Den platsen är än idag tom. och det säger väl allt. Britta |
||||
