Hej hej !
Jag undrar bara när man anses vara alkoholist? Och vad man kan göra för
att bota detta?
Är mycket tacksam för svar så fort som möjligt.
Mvh / Erik.
Svar
från Britta
Hej Erik!
Det finns många tecken på sjukdomen alkoholism, nedan kan du läsa några.
Alkoholism kan man inte bota. Har man dragit på sig sjukdomen alkoholism
får man leva med den livet ut.
Det enda man kan göra är att behandla den och det är att avstå från
alkohol. Du kan jämföra med diabetiker som inte heller går att bota men
väl behandla och att man får avstå från sötsaker.
Hälsningar
Britta
Det finns ett halvdussin tecken på alkoholism. Säger Johan
Liljenberg överläkare vid Huddinge alkoholklinik. Om några är uppfyllda är
det ett varningstecken.
De är: Toleransökning, minnesluckor, lättväckt alkoholbegär,
kontrollförlust, återställarbehov, perioder, gömma sprit.
-
Toleransökning. Att tåla
mycket sprit är nåt som ofta omfattas med beundran: "Han är en jävel på
borsten". Det normala är att ta eller dela en pava rödvin. Tilltagande
tolerans är att kunna dricka flera flaskor vin, upp till kopiösa mängder
sprit. Att kunna tåla sådana mängder är ett sjukdomstecken.
-
Minnesluckor.
Minnesluckor kan friska personer ha - nån enstaka gång, om man varit
häftigt berusad. Men att få det gång på gång, det är inte normalt.
Minnesluckor är ett varningstecken, och kan till och med komma då man
druckit jämförelsevis lite.
-
Lättväckt alkoholbegär.
Det är när man blir törstig av att dricka lite, man har tänkt att bara
ta en öl men blir törstig av det, och tappar kontrollen. När det blir
omöjligt att styra är begäret en sjukdom. - Det är omöjligt att styra.
En del säger: "Jag kan bemästra det här", säger Johan Liljenberg. Då
brukar jag svara: "Visa den kraften nästa gång du har diarré."
-
Kontrollförlust. Det är
när man tappar kontroll över mängderna och över vad man gör. Man gör
fnoskiga och tokiga saker och fungerar som en bil utan styrning och med
taskiga bromsar. Det skapar en kraftig ångest. Det är smärta att nästa
dag inte veta vad som hände igår.
-
Återställarbehov. Att
vilja ta en återställare är inte normalt. Vakna härsken och torr i
halsen, då brukar friska människor reagera med att vara spyfärdiga, vid
tanken på mer sprit. Men alkoholisten tycker att en ljummen "Kosken"
smakar nektar. Detta är ofta en vattendelare mellan friskt och sjukt,
menar Johan Liljenberg. Sobril eller olika lugnande medel kan ersätta
återställaren men är likafullt varningstecken.
-
Perioder. Friska
människor vill inte dricka så de är dragna flera dagar i sträck. Det
vanliga är att alkoholisten "går på" på fredagen och dricker till
söndagen, och försöker jobba måndag eller tisdag. Eller som en
menscykel, att det blir 4-5 dagar var 30;e dag med viss regelbundenhet.
I början är det inget tydligt mönster: Det typiska är heller inte att
det går åt helvete varje gång, utan det typiska är att man inte vet när
det ska gå åt helvete. Perioderna följs av starka skuldkänslor -
pengarna är slut, semesterkassan har rykt, och man jobbar hysteriskt,
jobbar extra. På jobbet tycker man att man är en jävel på att jobba, när
man är där. Ofta underskattar alkoholisten sina perioders längd. Han
räknar antalet supdagar men inte sjukdagarna och dagar man måste arbeta
igen de förlorade pengarna, de som också drabbar familjen. Periodisk
alkis är en svår alkis. Den personen har hunnit en bit på alkoholistens
karriärstege ,och är inte en alkoholist på deltid, som man vill se det.
Familjen hoppas helgen ska klaras..men hur går det. - Denna "läskiga"
sjukdom kastar sin feta slagskugga över hela familjen hela tiden säger,
Johan Liljenberg.
-
Gömma sprit.
Stövelskaft, toatanken, garaget, under diskbänken - det är typiskt för
alkoholisten. Inte är det alltid alkoholisten som gömmer - ibland är det
någon i familjen som gör det, inte sällan det lilla femåriga barnet.
Om man känner igen nåt av
ovanstående, ett par tecken, så är det ingen tillfällighet utan en
fortskridande sjukdom. Många befinner sig i en dyster situation, även
när de försöker bryta sig loss. En del har
kanske supit bort jobb, pengar och kämpar med skam och ånger och har svårt
att vara positiva. Man blir grinig och vrång, och det går åt massor av
energi
till att slåss mot sjukdomen. Man behöver erkänna att: "Jag har denna
sjukdomen för alltid".
Mönstret vid alkoholism är
i stort lika för både män och kvinnor.
Svar från
Erik
Tack så jättemycket !
MVH / Erik |
|
|
|
Svar från Britta
Svar från Erik
|