  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej Bengt! Jag är sedan fyra år skild från barnens pappa pga att han är alkoholist. Vi har tre döttrar och en son. Min son är den som får ta ansvar över sin pappa. Döttrarna träffar honom endast några ggr/år. När de träffas måste alltid sonen vara med. Då vet jag, flickorna och min son att allt går rätt till och om ngt händer så kan han ringa till mig så att jag kan hämta dem. Sonen som är 17 år i sommar träffar sin pappa ca 2-3 dagar/vecka. Han säger att pappa aldrig dricker när han är där. Om detta skulle hända skulle han åka hem till mig säger han, men jag kan ju förstås aldrig vara säker på hur det är i verkligheten. Jag och min son pratar ganska mkt kring detta. Men jag vet ju att han inte vill svartmåla och utelämna sin far. Jag vill att han skall gå på anhörighetsgrupp. Han är inte lika pigg på det. Nu har det varit sportlov och min son har varit i Sälen och åkt skidor men då brottas han med sitt dåliga samvete över att han inte har koll på Pappa. Han känner en ständig stress och oro och kan inte koppla av när han inte har hört av honom. Hur kan jag hjälpa min pojke? Snälla hjälp oss?! Hej Det här är ett svårt ämne. Barn till missbrukare är väldigt lojala till sina föräldrar, och tar ett stort ansvar samt blir föräldrar för sina föräldrar. Din son har tagit på sig den rollen. Han känner sig skyldig att ta hand om sin far och har svårt att inse skillnaden med vilket som är rätt och fel med tanke på hur han skall hjälpa honom. Din son måste få hjälp att inse att han inte har något skyldighet eller ansvar för sin far. Pojken måste få leva sitt liv och skapa sig en framtid. Han måste få möjlighet att vara barn och slippa vuxenansvar. Missbrukare och alkoholister väldig egoistiska och har en förmåga att utnyttja andra för att legalisera sitt missbruk. Sonen kan aldrig hjälpa pappan med att sluta dricka om han inte har kunskapen hur han skall göra. Sonen är lika involverad i pappans sjukdom som pappan. Han blir en sk. möjliggörare. Det finns ingen annan som kan ta ansvar för en missbrukares liv och leverne mer än missbrukaren själv, det är bara han som kan förändra och ta ansvar för sitt liv. Du har turligt nog god kontakt med din son så jag tycker du skall ta ett allvarligt samtal med honom om att han går med i någon samtalsgrupp för ungdomar med samma problem. Det är otroligt viktigt att ta det steget och får prata med likasinnade där man kan få dela med sig av sina egna och andras erfarenheter. Skall han kunna hjälpa sin pappa och själv få ett tryggt liv är det ett måste att gå i grupp och lära sig hur man löser problemen. Med förhoppning om att du lyckas din son att söka hjälp………………. Hälsningar Bengt |
||||
