  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej! Var går gränsen mellan dåligt ölsinne och alkoholist? Jag lever med en man som har dåligt ölsinne, är det att betrakta som att han är alkoholist. Var går gränsen? Lite kort om vårt liv. Vi är båda i 45-årsåldern. Vi har två barn tillsammans. Vardagslivet flyter på hyfsat. Jag har ganska många gånger under våra år tillsammans funderat på om jag ska lämna honom p g a ölsinnet och ett spelberoende som han hade tidigare men som han nu har kontroll över. Jag tycker att han dricker för mycket när han dricker, han blir elak och säger massa dumma saker. Ofta är det när han druckit starksprit. Han har gjort en hel del dumma saker i fylla och villan. Men han är en snäll och mjuk person där emellan, han är väldigt omtänksam och vill oss väl. I midsommar så blev han full inför barnen, den äldsta 10 år insåg detta och blev ledsen. Det har naturligtvis varit en hel del annat men inte så tydligt som detta. Detta var droppen för mig. Jag har nu satt stopp och sagt till honom att om han inte gör något åt sitt drickande så lämnar jag honom. Det är inte bara ett hot utan jag gör det verkligen. Är det enda alternativet för honom att sluta dricka helt eller kan det gå bra att bara dricka öl. Är jag för hård? Mvh Elin Hej Elin Alkohol är sinnesförändrande och med tiden bygger vissa personer upp ett dåligt ölsinne vilket gör att man trakasserar omgivningen, och i många fall mot dem som är snälla och hjälpsamma. Jag vet inte hur mycket din man dricker, men nog verkar det som han har problem med spriten med tanke på hans uppträdande. Han skall absolut inte dricka något med alkohol i, inte öl en gång. Spriten ställer till stora problem för honom och hans omgivning, så han styr inte över sitt drickande, och att du tycker han dricker för mycket är gott och väl anledning att inte dricka. Din man har haft spelberoende; alkoholism och spelberoende är närbesläktade. Båda dessa missbruk ger personen samma kickar i belöningssystemet. Troligen har han bytt ut spelandet mot drickandet. Det är bra att du har satt gränser för hans drickande, och klargjort för honom att han måste välja dig eller alkoholen. Förklara för honom, när han är nykter, hur han uppför sig när han druckit och att han blir en helt annan person som inte du vill dela livet med. Gör han inget åt sitt drickande skall du lämna honom. Det är för ditt eget och barnens bästa, och kan vara en väckarklocka för honom. Du är inte hård, du gör alldeles rätt som ställer de här kraven, för till längre det går ju mer kommer du och barnen att lida och få allt svårare att bryta dig loss. Skulle han hota med att supa ihjäl sig är det hans val, och inget du kan ta ansvar för. Det kan vara tufft men följ din plan till punkt och pricka och ställ inga krav som du inte sen orkar leva upp till. Hör gärna av dig igen. Varma hälsningar Bengt
Från Elin Hej! Tack för ditt svar! Ja, jag kommer att fullfölja mina planer om han inte ändra sitt beteende och kanske även om han gör det eftersom det finns mycket djupa spår i mig. Det är inte så lätt, vi har ett fint halvrenoverat hus mitt i stan som jag kanske måste lämna men det känns bara som ett luftslott, som om det är byggt på en för svag grund. Det känns svårt att bryta alla invanda mönster. Jag vet överhuvudtaget inte om det går att få en fungerade relation även om han slutar dricka. Jag känner mig stark trots att jag är mycket ledsen. Det är svårt att erkänna att han har problem, det är ju bara dåligt ölsinne, det borde man väl kunna leva med. Det är det ju många som gör.... Men för mig går det inte. Jag vill inte ha det som jag hittills har haft det. Mvh |
||||
