|
Hej!
Jag är gift med en man som utvecklat ett alkoholmissbruk på
väldigt kort tid, jag vet inte hur det är möjligt att det kan gå så
fort! Han hade väl antagligen druckit lite för mycket en tid redan utan
att jag märkt det.
Till saken hör att
han är polack och umgås mest med andra polacker, och för dem är det nästan
otänkbart att inte bjuda på vodka när man har gäster. Därför fäste
jag mig inte så mycket vid det; han blev aldrig märkbart full. Det var först
våren -99 som jag började bli lite orolig, eftersom jag märkte under
ett besök vi gjorde i Polen att han köpte öl
väldigt ofta.
Jag vågade mig på
att be honom att vara lite försiktig,
eftersom hans pappa var alkoholist och dog tidigt av förstörd lever. På
sommaren -99 fick han gratis ett ganska stort parti hemgjort rödvin av någon
bekant som tack för att han hjälpt till vid en flytt. Det var då min
mans drickande tog fart på riktigt. Vinet stod längst in i garderoben, så
jag märkte det inte på det sättet, utan på att han luktade rödvin nästan
varje
kväll och på att han var ovanligt glättig (han hade lidit i flera år
av depressioner, det var säkert därför han började dricka).
På hösten flyttade vi med våra barn till Krakow, eftersom min man
aldrig trivts i Sverige utan menade att allt skulle bli så bra bara vi
bodde i Polen. Vi bodde hos hans mamma. Det var där som allt började
gå utför riktigt rejält.
I Polen är det
väldigt många som dricker för mycket, i
snart sagt varenda familj finns någon. Mest är det män, men även
kvinnor. Alkohol säljs överallt till förhållandevis billiga priser.
Det går att få tag på dygnet runt och nästan vilken sort man vill i små
kiosker vid t.ex. tunnelbanan.
Min man började
dricka nästan varje dag, han gick ut på
morgonen och kom hem full ett par-tre timmar senare. Han kom och gick
dygnet runt. Hans mamma och jag försökte förstås prata med honom, försöka
få honom att förstå, men det var helt meningslöst. Hon skällde ofta på
honom för att han upprepade sin pappas beteende. Ofta blev han
besinningslöst arg och slog sönder möbler och andra saker, misshandlade
sin mamma och mig, körde rattfull.
Kort sagt, det var
ett helvete.
Periodvis åt han förresten
även antidepressiv medicin mot sin depression, det förvärrade
antagligen saken. Under ett par-tre kortare perioder lät han bli att
dricka i ca 3 veckor-en
månad. Detta såg han som bevis på att han inte hade några problem, att
han kunde sluta närsomhelst bara han ville.
I slutet av
september -00 stod jag inte ut längre, utan tog barnen med mig och åkte
till Sverige. Jag gjorde det utan att berätta det för honom först,
eftersom jag var rädd för honom.
Nu till min egentliga fråga:
Efter att vi gett oss iväg lade han genast in sig på en psykiatrisk
klinik och fick behandling dels för sin depression, dels för sitt
drickande. Den sistnämnda behandlingen gick ut på att de fick honom att
tro att de gav
honom något som gjorde att han aldrig mer skulle kunna dricka. Om han
drack skulle han dö.
Jag fick veta av läkarna
att det inte var sant, men fick inte säga det till honom (jag
hade kontakt med dem per telefon från Sverige). Han trodde att det var
sant, att han aldrig
skulle kunna dricka mer. Ganska snart fick han dock reda på hur det
var av någon bekant som också drack.
I påskas kom han hit till Sverige och ville bo med oss, vilket jag dock vägrade.
Han har sedan dess bott hos olika polska bekanta. Han tyckte - och tycker
nu - att jag var grym och egoistisk som inte ville bo med honom; han hade
ju slutat dricka och allt "det där" låg bakom oss och skulle
aldrig
upprepas.
Jag försökte få
honom att förstå att jag ändå var rädd för honom, att jag inte kunde
lita på att han inte skulle börja dricka igen trots allt. Han lät
verkligen bli att dricka under en lång tid, flera månader antagligen. Jag
skriver "antagligen", därför att jag för någon månad sedan
fick mina misstankar om
att han börjat dricka igen bekräftade.
Vi skulle gå med
barnen på Mc Donalds tillsammans, och han var full när han kom. Hur
länge och hur mycket han druckit innan vet jag inte. Nu har han fått
antabustabletter av en läkarbekant, som jag antar att han tar, men det
vet
jag ju inte eftersom jag inte bor med honom.
Vad jag vill veta är följande: min man säger att i Polen så finns
en behandling där man opererar in en ampull i kroppen som gör att man
definitivt inte kan dricka utan att dö, och att en sådan ampull räcker
hela livet.
Han säger att den
behandlingen tyvärr inte tillämpas i Sverige, men att han ska genomgå
en sådan behandling i vinter när han ska åka till Krakow ett tag.
Finns det verkligen sådana ampuller på riktigt?
En fråga till: jag har vissa misstankar om att han eventuellt har börjat
använda hasch. Hur påverkar det och hur går det ihop med antabus och
med antidepressiv medicin (cipromil o dyl)?
Undrande.
Svar
från Bengt.
Hej.
Du skriver att din man under kort tid utvecklat sitt alkoholmissbruk, men
du har en liten reservation; att han druckit lite väl mycket utan du märkt
eller tänkt på att det var onormalt. Det är en vanlig reaktion från närstående,
av kärlek och förälskelse är man förlåtande och blundar för
verkligheten. Sanningen är säkert att din man grundlagt sitt missbruk
under många år, och med en varning för att alkoholism troligen är ärftligt
finns det bara ett val för din man; att aldrig mer dricka öl, vin och
sprit. Han skall absolut söka hjälp för sitt alkoholmissbruk.
En följd av alkoholmissbruk är att depressioner förstärks. Alkoholen
kan under själva ruset motverka ruelser och ångest men när ruset går
över förstärks depressionen.
Att medicinera mot depression och dricka alkohol är förkastligt,
medicinen har då ingen inverkan på själva depressionen. Detta är ännu
en orsak att sluta dricka.
Din man använde de klassiska tricken bland alkoholister, geografisk
flykt, (här kunde han träffa likasinnade och känna gemenskap) uppehåll
kortare perioder och "jag kan sluta när jag vill". . Tyvärr en
falsk gemenskap då det är drogen som är "kittet" i
gemenskapen. Men han vill inte förlora dig, du står för en annan
trygghet, du ansvarade för "marktjänsten". För att knyta dig
fastare till sig beskyller han dig för att vara grym och egoistisk. Han
vill att du skall få skuldkänslor, att det är ditt fel att han super.
Det är inte ditt fel och ingen annans fel att han dricker. Sanningen är
att det är han som är en stor egoist, han kommer alltid att försvara
sitt drickande så länge han inte erkänner att han har problem och är
alkoholist.
Det är bra av dig att sätta gränser och ställa krav. Vill han sluta
dricka är det bara han som kan ta det beslutet. Ingen annan vare sig
du eller hans mor kan besluta för honom, det ni kan göra är att stötta
honom och ställa krav. Skall han lyckas måste han erkänna att han är
alkoholist och att han aldrig kan dricka alkohol. Det räcker inte med läpparnas
bekännelse. Beslutet och bekännelsen måste komma inifrån. Din man har
avhållit sig med de "vita knogarnas" metod, och det är ingen
lyckad metod. Antabus är en bra krycka i början, men det skall vara i
samband med någon typ av åtgärd tex. länkgemenskap.
För att klara detta behöver han stöd, och nya kamrater. Det kan han få
om han kontaktar någon Länkförening, eller AA (Anonyma Alkoholister,
se telefonkatalogen rosa sid. Länkarna/Länken.)
Du frågar om det finns ampuller som gör att man dör om man dricker?
Jag har kontrollerat så långt jag kan och inte träffat på någon som känner
till att det finns en ampull som räcker hela livet, för inoperation i
kroppen och gör att man inte kan dricka, utan att dö.
Alkoholism är en sjukdom och behandlas inte ens i Polen på detta sätt.
Du misstänker att han använder hasch!
Antabus har ingen inverkan på haschbruk, men dricker man alkohol blir man
illamående, pulsen stiger och huden blir rödflammig. (En mycket otrevlig
upplevelse.)
Det är allvarligt men kanske inte så ovanligt med blandmissbruk.
Det finns många risker med haschrökning. Personer som lider av psykiska
problem och röker cannabis kan drabbas av psykos i tidigt skede.
Cannabis, liksom alkohol, försämrar immunförsvaret och man löper stor
risk att drabbas av kronisk bronkit, lungcancer och andra sjukdomar.
Att blanda medicin med alkohol eller andra droger kan var livsfarligt på
grund av korsverkan, och den positiva effekten av medicinen slås ut.
Med vänliga hälsningar
Bengt
|
