  |
 Till startsida |
| Ska jag gifta mig med en alkoholist? (16/9 2001) |
||||
|
Hej. Hej och tack för
att ni finns! Min situation är att jag är flickvän till en man som förmodligen är alkoholist. Men det finns vissa saker som ändå gör mig tveksam. Eftersom jag upplever att alkoholen påverka vår relation negativt, och eftersom detta är en man jag funderat på att gifta mig med, så måste jag söka svaren innan jag tar några beslut. Får jag beskriva vår situation (så objektivt jag kan) och sen få en kommentar av dig? Det enda jag vill veta är; bedömer du att han kan vara alkoholist grundat på vad jag berättar..... Min pojkvän (T) är 41 år. Hans pappa var enligt honom själv "periodare". Pappan kom från Estland och var sjöman. T har berättat om sina tonår. Han var aldrig hemma och sysslade alltid med sådant som gränsade till det olagliga. Han drack mycket och hamnade ofta i slagsmål. Han hade många sexuella kontakter. Han flyttade hemifrån när han var 17 år och blev sambo. Han åkte fast för rattfylla (2.89 promille) när han var 20 år men påstår att han betedde sig som nykter vid läkarkontroll, och därmed friades. Han har ett tjugotal brustna relationer och nästan lika många samboförhållanden Jag vet inte varför han har haft så oerhört många relationer, och varför de tagit slut. Jag frågade en gång
vad han själv trodde, och han svarade: "Det har funnits lika många
förklaringar som kvinnor". Jag gissar att det haft med
alkoholen att göra i minst 80 procent av fallen. Han ser oerhört bra ut,
vilket troligen lockat många kvinnor i fällan. Jag träffade honom första gången i maj i år. Han hade då hyrt ett hus långt ut på landet och, arbetade från 06.00-16.00 på ett bygge, och hade dottern hos sig så fort hon hade lov. Jag är tio år yngre och akademiker, och blev blixtförälskad i denne oerhört snygga och manliga person. När vi hade vår första middag ihop hos honom, så försåg han mig hela tiden med drinkar. Jag blev full. Jag som föredrar två glas vin till maten! Vi blev båda kanonfulla. Han var glad och rolig när han var full. Nästa dag verkade han må bra och ville åka till stranden. Själv var jag sjuk som en hund. Fick då veta att han använde 96%-ig läkarsprit i drinkarna! Han hade spriten i en stor tappdunk, som skulle komma att fyllas på två gånger under sommaren. Efter någon månad med denne man kan jag konstatera följande; han arbetar 06.00-16.00 och är aldrig borta en enda dag från jobbet. Han passerar min bostad varje dag på väg hem från jobbet, men kommer aldrig hit utan åker direkt hem. Han vill alltid att vi skall vara hos honom. Han dricker oftast minst 1 flaska vin eller 3 groggar (läkarsprit) en vanlig vardagskväll ( i stort sett alla vardagskvällar). Han vaknar ofta av baksmälla. Han kör bil efter 5-6 timmars sömn. Han frågar mig aldrig om nånting som har med mitt liv att göra, och han pratar aldrig känslor. Han är alltid mer eller mindre frånvarande. Jag vill ses minst 3-4 gånger i veckan, men han tycker att det räcker med 1 gång i veckan! På fest blir han alltid fullast. På krogen går han alltid hem när de stänger. Hans arbetskamrater dricker också mycket. Han vill aldrig göra nåt som vanliga par gör, t.ex. gå på bio, göra bilutflykter etc. Han föredrar soffan och tv:n. Men Vad tror du Bengt? Är min pojkvän alkoholist? Skulle det kunna vara förklaringen till att jag upplever honom som icke engagerad och vårt förhållande som torftigt? Jag måste få veta! Jag förstår inte hur man kan dricka så mycket under så många år, utan att få fysiska skador som påverkar hälsan? Han verkar inte ha en krämpa. Bästa hälsningar en ledsen flickvän som känner sig ganska oälskad emellanåt! Carmen ----------------- Svar
från Bengt. Hej Carmen.
Tyvärr har du rätt
i dina misstankar vad det gäller din pojkväns (T) alkoholmissbruk. Ja,
jag definierar det som missbruk. Det är inte normalt att dricka varje kväll,
och de mängder som T. dricker. För det första har han en far som är missbrukare. Mycket forskning pekar på att alkoholism är ärftligt. För det andra har T grundlagt sina alkoholvanor redan i tonåren. Redan i tjugoårsåldern hade han grava alkoholvanor vilket bevisas genom den höga promillehalten i blodet. En normalbrukare med en promille på 2,89 hade varit totalt redlös vid detta tillfälle. För det tredje kör han bil kort tid efter det han druckit, och med den konsumtionen som T. har kör han med stor sannolikhet bil rattfull. För det fjärde
blir han alltid fullast vid fester, och har dåligt intresse för normala
fritidsaktiviteter . T. verkar också känslomässigt stympad av alkoholen, det är inte ovanligt. Aktiva missbrukare är stora egoister och har många gånger svårt att engagera sig i sina medmänniskors känslor och problem. Detta sammantaget och övrigt som du beskriver, pekar entydigt på att T. har alkoholproblem. Den konsumtion T.
har sliter mycket på kroppen och dess organ, det kanske inte märks ännu,
men om några år kommer krämporna, skadorna och svårigheter att sköta
arbetet. T. har redan ett kärleksförhållande
– det är alkoholen. Det visar han klart och tydligt när han föredrar
att åka hem till sig, och den ”stora kärleken” alkoholen, fast att
han varje dag åker förbi din bostad utan att titta in. Du står inför ett mycket svårt och viktigt val. Men som tur är ser du med öppna ögon och ett sunt förnuft på situationen. Du har gjort slut för tredje gången, du skriver inte varför, men det pekar på att något är fel i ert förhållande. Jag vill ändå
varna dig för att inte göra som så många av dina medsystrar gjort. Det
vill säga, gå i fällan, blunda för vad du ser, förneka negativa
upplevelser, samt tro att kärleken löser problemen i
framtiden. Varma hälsningar Bengt ----------------------- Brev från Carmen Hej Bengt!
Det är sorgligt, men i tre månader (juli, augusti, september) väntade jag på att han skulle visa känslor, men det kom aldrig några. Inte ens ett "jag tycker om dig". Han är stenhård och onåbar på ett kusligt sätt. Men om någon av hans vänner nu i efterhand vill ha en date med mig så blir han ursinnig trots att det är slut. Och det tog slut därför att jag kände mig oälskad. Bengt! Under hela
sommaren har jag levt i osäkerhet, och efter ditt brev är det som om en
hemsk dimma har lättat och jag ser allting klart! Jag har ifrågasatt mig
själv, trott att jag varit känslig, krävande och otillräcklig. Men nu
inser jag att det är HAN och alkoholen som är problemet. Jag hade oturen
att bli kär i en alkoholist. Jag är fortfarande kär i honom, men jag
har gjort slut och så ska det förbli. Bästa hälsningar Carmen |
|
|||
