Hej Britta!

      Jag är barn till en alkoholist. Hittade precis vad jag sökte och blev så glad att ni finns här. Läste en berättelse som en tjej skrev till er 8 maj "Mamma super". Det var som att läsa min egen historia, förhoppningsvis så är hälften vunnet för mej. Jag gick ut stenhårt, ställde henne mot väggen och gav ultimatum.

        Både hon och hennes sambo började ta antabus, jag ordnade så med alkopolikliniken och med mamma så att jag kunde ringa dit och fråga så hon sköter sig och om hon skulle utebli från nått möte så skulle dom ringa mej.

       Allt gick jätte bra men sen....olyckligtvis 23 oktober så fick hennes sambo en hjärtinfarkt och 9 november så berättade mamma att dom slutade med antabus eftersom hennes sambo inte kunde dricka i vilket fall som helst. Hon menade på att dricker inte han så dricker inte hon, jag vet ju att så är inte fallet. Mycket riktigt så fick dom ett återfall, fortare än jag kunnat ana, dom började dricka runt den 16-17 och jag kom på henne den 20.

       Vi hade flyttat under helgen så jag hade inte pratat med henne många minuter under dom dagarna, annars är jag helt säker på att jag hade märkt det tidigare. Eftersom hon hållit på supa så många år så är jag numer expert på att höra det på henne.

        Den här gången blev jag så lessen och besviken att jag trodde jag skulle gå under. Jag tog kontakt med alkopoolen och dom ska göra ett hembesök på måndag. Mamma säger att hon ska ringa på måndag och jag tror nog på henne men att dom åker dit är min försäkring.

   Nu mår hon jätte dåligt och undrar om hon ska åka in till psyk för att hon bara vandrar och vandrar. Varför hon gör det nu tror jag är för att nu vet alla hennes syskon om att hon är
alkoholist, en av dom kom på oplanerad visit när dom drack. Det bästa som hänt anser jag.

      Nu har jag berättat lite om min situation och fick tipset av min svärmor att jag kanske skulle ta kontakt med er, för som hon säger så finns det ju ingen som kan veta hur jag känner det förutom dom som är i samma båt som mej. Vad jag skulle vilja veta är hur det går till hos er, är ni som "jobbar" med anhöriga nyktra alkoholister eller anhöriga till alkoholister?

Med vänlig hälsning
Jane

Svar från Britta

Hej  Jane.

 
Du har hittills gjort allt rätt och riktigt. Det är viktigt att tala om vad man känner och tycker och det har du tydligen gjort.

            Många gånger är det så att missbrukaren efter någon period känner sig säker, och gör som din mamma slutar med antabusen och får återfall. Jag förstår att du känner dig mycket besviken och lurad, alla förhoppningar grusas. Tyvärr är vägen till nykterhet  många gånger både lång och krokig för alkoholisten, och besvikelserna för anhöriga djupa som dalar.

            Men din mamma har i allafall hållit sig nykter flera månader, så när du övervunnit din besvikelse kan du se det som en framgång för din mamma. Det är inte onormalt att missbrukare får återfall, det är ju en lång och varaktig levnadsstil som skall förändras.

            Det är glädjande att du har bra kontakt både med din mamma och alkopoolen. Både du och din mamma  behöver stöd och hjälp. Det verkar  som din mamma har lite press på sig och det är bra, för det sämsta man kan göra är att inte göra något.

            Tala om för din mamma hur mycket du tycker om henne och hur mycket du älskar henne men du tycker inte hennes beteende och att hon dricker. Tala om hur glad du var när hon höll upp och hur besviken och lessen du blev när hon tog återfall. Säg henne också att du skall stötta och hjälpa henne så långt du förmår, men att det är hon som beslutar över sitt liv och sitt drickande.

            Jag tycker att  din mamma och hennes sambo behöver någon form av nykter gemenskap såsom en Länkförening eller AA, där de kan träffa kamrater som har samma problem. (Se telefonkatalog eller fråga alkopool om det finns något på orten).

            Till sist stå på dig, och gläds med din mammas framgångar, men var medveten om att det kan bli bakslag och återfall, försök att vara stark och tappa inte tron på din mamma.

 
Varma hälsningar
 
Britta 

Svar från Britta

Topp