Hej!

Egentligen vet jag inte hur jag ska börja.... Allt känns så svårt.

Jag har en pappa som är alkoholist och tablettmissbrukare. Det började redan när jag var liten. Han har egentligen druckit så länge jag kan minnas. Idag är jag 23 år och mina föräldrar skildes när jag var 11. Den största anledningen var nog alkoholen. Kommer ihåg att mamma mådde väldigt dåligt.
Pappa hade alltid varit väldigt elak mot mig, stött ut mig från familjen både fysiskt och psykiskt. Jag, mamma och min lillebror flyttade ifrån pappa, min syster ville bo kvar. Efter bara en kort tid slutade han att ringa till mig, jag var inte så gammal och antog att han inte tyckte om mig. Min lillebror
var hos honom varje helg.

Hela min tonår gick utan att vi haft någon större kontakt, han sa alltid till mamma att hon misslyckats med att uppfostra mig. Vet inte varför.... Mamma och jag har en unik kontakt och hon är en underbar människa.

När jag hade flyttat hemifrån började pappa att ringa nån gång i halvåret, ofta grät han och hade ångest. Under tio år hade hela hans liv dalat nedåt och han hade ingenting kvar. Mamma vågade inte låta min bror åka dit längre och min syster hade insett hur illa han gjorde oss alla genom lögner och svek. Han la in sig ett par gånger på behandlingshem med målet att komma ut och börja dricka igen. Det har hänt så otroligt mycket så listan skulle nog bli lång.

Den senaste veckan har han ringt mig varje dag gråter och är arg om vart annat. Det största felet är att han inte inser att han behöver hjälp. Han är så nergången i livet att jag tror att han inte har långt kvar att leva. Själv sitter jag här med en son på ett år och min sambo. Har sån otrolig ångest och skuldkänslor. Jag har försökt hjälpa pappa men han har
inte velat. Är rädd att jag inte försökt för mycket. När jag ser att det är han som ringer vill jag egentligen inte svara men jag måste ju....

Är så rädd att om något händer kommer jag att må dåligt resten av livet för att vi haft så dåligt förhållande. Min mamma och syster  är bara arg på honom, min bror säger inte så mycket om det. Själv vrider det sig i magen på mig för att jag inte vet vad jag ska ta mig till, känner mig så hjälplös. Även om vi inte haft kontakt så har jag alltid älskat honom.

Är verkligen tacksam för alla råd jag kan få.

Tack för en fin och välgjord hemsida.
Mvh
Kim

Svar från Britta 

Hej Kim! 

Du har haft en svår barndom och har det lika svårt idag. Du känner dig hjälplös skriver du.

Ja, det är fullt normalt att du känner dig hjälplös och mår dåligt när du har en pappa som är alkoholist. Att som barn behöva stå ut med den behandling som du gått igenom och genomlever kan göra vem som helst full av ångest, och oro samt känna sig rådvill.

För det första skall du inte ha dåligt samvete och få skuldkänslor för att du som du tycker gör för litet för din pappa. Du verkar ha gjort allt och lite till. Tyvärr kan inte du få din pappa att sluta supa det är bara han själv som kan ta det beslutet. Risken är att man blir ”medalkoholist”, ställer upp, försvarar misstag och rättar till allt strul som blir runt alkoholisten, och på köpet mår väldigt dåligt själv.

Du har nu en egen familj som du behöver all tid för. Ställer inte din pappa upp på dina krav tycker jag att du skall överväga hur den fortsatta kontakten med honom skall vara. Du måste tänka på dig och din familjs framtid. Om inte din pappa ställer upp på dina krav och det händer honom något behöver inte du ha dåligt samvete. Det är din pappa som väljer vad han vill göra med sitt liv.

Du måste ställa krav på din pappa. Tala om för honom att du alltid älskat och fortfarande älskar honom. Tala också om för honom hur du känner och hur han sårat dig.

Tala om för honom att du inte vill prata med honom, eller att han inte får ringa så länge han super och är full.

Kräv av honom att han söker hjälp och vård för sitt missbruk om du och han skall ha några vidare kontakter. Ett sätt är att du och dina syskon ställer er far inför den samlade fakta ni har och kräver att han gör något åt sitt missbruk.

Han blir säkert förbannad på dig när du säger vad du tycker, men berätta för honom att du gör det av kärlek och att du vill ha en nykter pappa och en morfar till din son. Det är mycket viktigt att du fullföljer de krav du ställer på honom, annars vet han att han kan lova vad som helst utan att det händer något och då kan han fortsätta dricka.

Din pappa verkar vara som de flesta alkoholister, manipulerande, han skyller sitt missbruk och misslyckande på andra. Det skapar oro och ångest hos omgivningen. Det verkar som han av någon anledning fokuserat sitt självförakt på dig.

Hoppas att detta kan vara till någon liten hjälp, men jag vill gärna att du hör av dig snart ifall jag kan ställa upp med något. Jag är själv anhörig till en alkoholist och jobbar i länkföreningen med anhöriggruppen så jag vet hur svårt och otroligt kämpigt detta är. Ingen som inte själv levt nära en missbrukare kan riktigt förstå vilket helvete det är. Du skall veta att varken du eller någon annan bär ansvaret för att han dricker. Det gör bara han själv. Det är bara han som kan bestämma att han skall sluta, men han behöver massor av stöd när den dagen kommer.

Många hälsningar och lycka till

Britta

Från Kim

Hej Britta.

Vill säga hur mycket jag uppskattade ditt svar till mig. Blev både ledsen, "glad" och rädd. Ledsen blev jag för att jag inser vad jag måste göra, prata med mina syskon och sedan ställa vår pappa mot väggen, vi kan inte leva i hans värld längre...

Blev rädd när du beskrev en så kallad medalkoholist, eftersom jag känner igen mig och det måste få ett stopp. Det är skönt att man inte är ensam om de här problemen, att det finns folk att fråga som har erfarenhet. Jag och mina syskon måste nu leva våra liv och vill inte han vara en del i dom på
våra villkor så finns det inget annat att göra än att säga upp kontakten.

Samtidigt är jag rädd att han ska supa ihjäl sig, tror inte hans kropp tål mycket mer och inte hans psyke heller. Brukar alkoholister vara deprimerade? Det kanske är en av anledningarna till att de dricker.

Det är skönt att jag kan höra av mig till dig igen om det skulle vara något.

Egentligen ville jag bara säga TACK svaret var otroligt behövande.

Varma Hälsningar
Kim

Svar från Britta

Kommentar från Kim

Topp

Topp

Topp

Topp