Hej,

Jag tycker att min man dricker för mycket och på "fel" sätt. Vi har varit tillsammans i 16 år, vi var väldigt unga när vi blev ihop, och jag tycker att hans drickande har varit ett problem hela tiden. I mer eller mindre omfattning. Han är alltid fullast på fester, han tar återställare även om han själv nekar till detta så vet jag att han gör det. Jag brukar hitta gömda ölburkar dagen efter och han ser helt full ut men erkänner aldrig. Han dricker oftast ensam, han vill i och för sig att vi ska dricka varje helg men det känns mer som ett alibi för att han ska få dricka. Även om jag gärna tar något glas vin så förtas glädjen av att jag ser honom bli mer och mer berusad. Han vill aldrig lägga sig samtidigt utan sitter kvar uppe och dricker, det är som om han vill dra ut på det så länge som möjligt. När vi går ut, det händer sällan, så dricker han mest. När vi kommer hem slutar det med att han somnar i soffan, halvt avklädd med en öppnad öl bredvid sig. Han vill helt enkelt dricka så länge det går.

Jag har tagit upp detta drickande otaliga ggr med honom och det slutar med att jag måste bestämma hur mycket han får dricka (si och så många öl, si och så många ggr i mån) vilket är omöjligt och helt dödfött då han ljuger för mig om mängden han dricker i alla fall. Ibland men det är länge sedan så slutar
det med att han bönar och ber om förlåtelse och lovar nykterhet, men det är oftast då jag bestämt mig för att lämna honom.

Det vanligaste sättet det slutar på är dock att han säger att  jag får acceptera honom som han är och att jag har en sned alkoholuppfattning och att han bara gör vad alla andra gör.

Jag har påpekat att hans närmaste vänner (f d) blivit missbrukare av olika slag. Jag tycker också att han skulle ha någon fritidssyssla, gärna med vänner, men han hävdar att han inte hinner eftersom han tar ett så stort ansvar för familjen, d v s mig och barnen.

Jaa, jobbigt och förvirrande är det. Det är jobbigt att analysera allt för att hitta stöd för hans resonemang eftersom jag så gärna vill ha fel. Men till slut känner jag ändå att hans drickande är sjukligt och att han bedrar mig med alkoholen.

Jag har ingen tillit kvar till honom och jag känner mig rådlös.

Tacksam för respons,

fru Promille
  
  

Svar från Britta

Hej

Du skriver att du gärna vill ha fel i din bedömning om din mans alkoholproblem. Det är du inte ensam om. De flesta som lever ihop med en alkoholist känner och tycker som du. Du har också insett att din man har problem och det bådar gott, för du står inför ett livsavgörande steg i ditt och dina barns liv.

Du slutar ditt brev med att det är förvirrande och det är det minsta man kan säga när man bor ihop med en alkoholist. Jag anser att din man är alkoholist det visar han genom sitt beteende och livsstil. Han dricker ensam, gömmer sprit, tar återställare och blir fullast på fester samt gör som andra alkoholister förnekar och ljuger. En följd av detta blir också en social isolering för familjen och en krympande bekantskapskrets.

Han har inte tid för någon fritidssysselsättning säger han, och det är också en följd av hans drickande, han vill inte bli störd utan vårda sin kärlek till alkoholen i lugn och ro.

Han skyller också på att han tar ett stort ansvar  för familjen. Din man gör som andra alkoholister han lever på livslögner, och försöker att få omgivningen att känna sig beroende av honom. Du har absolut ingen anledning att acceptera hans drickande, och dina åsikter om hans drickande är både kloka och klarsynta.

Det är mycket mentalt och moraliskt nedbrytande att leva ihop med en alkoholist. Faran är att du blir medhjälpare och faller in i missbrukarens beteende, slätar över och förnekar  att det finns problem. Man skäms och känner sig misslyckad tar på sig skulden för missbrukarens problem. Familjen blir isolerad och mår dåligt och man binds allt hårdare till missbrukaren ju längre tid det går om man inte gör något.

Jag tycker du har skrivit så klokt och insiktsfullt om problemen så jag hoppas du har styrkan att kräva av din man att han gör något åt sitt alkoholproblem. Han kan söka hjälp hos någon Länkförening, alkoholmottagning eller liknade om det finns där ni bor.

Du står inför ett avgörande, du måste ställa klara och tydliga krav på din man. Tala om för honom att du vill inte dela honom med den andra kärleken han har. Den andra kärleken i detta fallet är alkoholen. Han måste välja, och älskar han dig och barnen mer än alkoholen så väljer han er. Du måste också fullfölja dina krav, han måste sluta dricka helt och hållet. Håller han inte vad ni kommit överens om skall du tveklöst lämna honom, för det blir bara värre och svårare ju längre tiden går. Han kommer troligen att hota med att han går under och super ihjäl sig om du lämnar honom, men det är han som väljer vad han vill med sitt liv.

Du kan också läsa under vår hemsida: ”knappen” Alkoholism. 

Hör gärna av dig !

Varma hälsningar

Britta

Svar från Britta

Topp

Topp

Topp