  |
 Till startsida |
| Är min sambo på väg att bli alkoholist. (aug 2002) |
||||
|
Hej Britta! Jag lever i ett samboförhållande sedan 8 år tillbaka. Min sambo har en dotter. Vi har däremot inga barn. Redan när jag blev tillsammans med min sambo visste jag att han gärna gick ut på krogen 3-4 gånger/veckan. Ganska snart efter att vi hade blivit ett par ville han att vi skulle flytta ihop. Jag gjorde klart för honom att om han ville fortsätta "springa" på krogen så som han gjort som ungkarl var jag inte intresserad av att dela mitt liv med honom. Han svarade med att detta liv inte längre intresserade honom. Vi flyttade ihop i min bostadsrätt och allt var frid och fröjd i ca 1 år. Så en kväll på vår semester skulle vi äta en god middag och dela en flaska vin. Jag drack ett glas resten drack han. När vinet var slut var det dags för konjaken. Den sommarkvällen slutade med att min sambo var fullständigt utslagen. Dagen efter förklarade han att han druckit så mycket pga. att han under det året vi varit tillsammans känt att han inte kunnat dricka öl när han hade velat. Nåväl jag svalde hans förklaring och allt var lugnt i ca 3mån. Sedan var det dags för en ny "avkörning" som jag kallar hans fyllor för. Han hade en ny förklaring till sin "avkörning" och lovade bot och bättring. Jag svalde även denna förklaring och ursäkt. Åren har gått och "avkörningarna" har kommit allt tätare. Vid ett tillfälle åkte jag bort över en lördag tillsammans med mina föräldrar. Jag kom hem vid 21.00 tiden på lördagskvällen och finner min sambo totalt utslagen på sängen. Han hade då druckit 13 starköl och 3-4 normalstora whisky under de timmar jag var borta. Hans förklaring denna gång var att han hade slutat snusa. Även denna gång lovade han att han skulle "ta tag i detta". De flesta gångerna min sambo har "kört av" har han gjort det hemma ensam utan vänner. Han kan plötsligt, som en blixt från en klar himmel, börja dricka. Det har skett i samband med helger. "Jag känner för att bli full" brukar han svara mig när jag frågar vad han håller på med. Även när hans dotter är hos oss (hon bor hos sin mamma) kan min sambo dricka sig rejält berusad. Inte alla gånger, men det händer. Det sociala livet med vänner är i princip helt borta. Mycket beror säkerligen på mig. Jag vill inte längre bjuda hem vänner på middag eftersom jag aldrig vet hur det slutar. Jag har genomlevt middagar som vi haft och som slutat med att min sambo ligger i soffan och sover medan gästerna lite förläget tackar för sig och går. Fram till våren 2001 drack min sambo bara på helgerna. Det var inte alltid han blev asberusad, men han såg alltid till att det fanns tillgång till öl, vin och konjak hemma. Vid den här tidpunkten var han även ut på krogen med sina arbetskamrater. När arbetskamraterna gick hem fortsatte han med för honom helt okända människor till en efterfest. Den natten kom han inte hem utan ringde kl:06.00 morgonen därpå. Detta var en tisdag. From april 2001 hände det att min sambo kom hem från jobbet och luktade öl. Det är kanske inte något märkvärdigt kan man tycka. En öl efter jobbet... Men min sambo kunde efter en kvällspromenad komma hem klart berusad. När jag konfronterade honom om detta förnekade han att han skulle ha druckit. Han skyllde vid ett tillfälle på värmen ute. Jag kom också på honom med att ha fyllt på konjaksflaskor med vatten för att jag inte skulle märka att han druckit. Jag har föreslagit att ta kontakt med Anonyma Alkoholister eller Länkarna. Som svar får jag: "jag tror inte på sådant". Jag fick nog sommaren 2001 och bad honom bestämma hur han ville ha det. Han fick välja mellan mig eller alkoholen. Han valde mig. Det varade i 3 månader sedan var det dags igen. Situationen under våren 2002 har varit den att han har inte "kört av" hemma, men istället druckit öl varje kväll. Visserligen "bara" 2-3 folköl, men jag märker att vissa kvällar när han kommit hem från jobbet har han stannat till på vägen och tagit sig 2-3 starköl. På helgerna blir det minst 5-6 folköl. Nu är det semester och då har man ju rätt att "koppla av". Det tycker även min sambo. Förra veckan var det dags igen. Jag konfronterade honom åter igen. Denna gång sa han att jag bara vill kontrollera honom och att han faktiskt snart är 40 år och har rätt att bestämma själv när och hur mycket han vill dricka. Han talade också om för mig att han har sitt drickande under fullständig kontroll och det är jag som har problem med hans drickande. Jag vill också tillägga att under våra 8 år tillsammans har jag aldrig varit hemma hos min sambos föräldrar utan att de har suttit med en öl, ett glas vin eller en gin och tonic i handen. Både min sambo och hans föräldrar har jobb som de sköter. Min sambo är aldrig sjukskriven och kommer i tid till arbetet. Däremot har prover från företagshälsovården visat att min sambos levervärden är för höga (dessa prover togs för några år sedan. Några nytagna prover finns inte mig veterligen). Han förklarade det med att företagshälsovården har sagt att det kan vara medfött. Är min sambo på väg att bli alkoholist? Vad tycker du att jag ska göra? Mysan
Hej Mysan! Tyvärr har jag av olika orsaker inte kunnat svara på ditt brev förrän nu, men jag hoppas det går bra ändå. Efter att ha läst ditt brev, tror jag att jag med största säkerhet kan påstå att din sambo har grava alkoholproblem. Hans bortförklaringar som t.ex. att det varit för varmt, eller att han inte har kunnat dricka det han velat när ni varit tillsammans är undanflykter och att lägga över skulden på den som är närmast och det är ju du. Även att ge löften som att nu skall jag sluta dricka är typiskt, då tror han att nu blir det lugnt ett tag, och sen är det full fart på drickandet igen, En alkoholist kan inte ge några löften om att lägga av innan han på allvar har kommit fram till att ”detta klarar jag inte längre, jag måste få hjälp att bli av med mitt alk.beroende ”. Du skriver att ert sociala liv med vänner är slut, och att det skulle vara ditt fel. Det är inte sant. Det är ju inte du som dricker, det är ju din sambo. Ta inte på dej ansvaret för att han inte kan dricka, det är hans ansvar. Du skall inte låta hans missbruk knäcka ditt självförtroende, jag vet, för jag har varit i din situation och jag var helt i botten på grund av att jag fick höra att det var jag som var skuld till att min fd. man drack. Tack och lov vet jag bättre nu. Om du vill fortsätta leva tillsammans med din sambo, måste du ställa krav som du skall fullfölja, annars tror han att ”det är bara som hon säjer”, och sen rinner det ut i sanden och så är det hela igång igen. Du har ju föreslagit AA, men han trodde inte på det. Om han säger att det eller det tror han inte på, måste du vara bestämd och säga att skall vi leva ihop måste du bli nykter annars går vi under båda två. Innerst inne vill han säkert komma från spriten, men det är ingen lätt process, men kan och orkar du vara med och stödja honom om han ställer upp på dina krav är möjligheten stor att ni kan få det bra. Du kan ju t.ex. ringa någon länkförening i närheten där ni bor så kan du få lite råd om hur du skall gå till väga. De har ju själva en dyrköpt erfarenhet som din sambo kan få ta del av och på så vis komma in i en kamratgrupp där man delar med sej och hjälper varandra att vara nyktra. Jag hoppas du kan ha någon nytta av vad jag skrivit ned och att det går bra för er båda. Hör gärna av dej igen. Varma hälsningar Britta.
Mysan en gång till Hej Britta! Man börjar tvivla på sig själv och sina egna åsikter. Därför var ditt brev extra välkommet. Det bekräftar även att det inte är jag som håller på att bli "tokig". Jag ska följa ditt råd om att ställa krav och jag ska fullfölja kraven denna gång. Det är något som jag lovat mig själv, att inte svika mig själv än en gång så som jag har gjort så många gånger tidigare genom åren. Så än en gång,
tack för ditt brev. |
|
|||
