|
||||
Hej Bengt! Jag undrar om du
kan hjälpa mig att hjälpa min sambo. Min sambo och jag
har bott ihop i ca 6 år och det är väl på senare tid som jag har upptäckt
att min sambo antagligen är alkoholist. Jag vet inte
riktigt var jag ska börja men jag kan ju säga som så att vi möttes på
krogen och vi har även fortsatt att gå dit med jämna mellanrum, det är
ju ett sätt att träffa folk. Vi har båda varit
arbetslösa en tid men nu har jag fått ett jobb som jag trivs med och det
innebär att jag jobbar varannan helg, och det har resulterat i att varje
helg så är min sambo på krogen och kommer hem dyngpackad. Han vet ju att jag
jobbar och att jag ska upp tidigt på morgonen (lörd och sönd jobbar jag
14.5 tim varje dag) men det tar han inte nån hänsyn till. Så när han
kommer hem på småtimmarna så slutar det för det mesta med ett gräl. Jag ska också säga
att dom helger som jag jobbar har han sin 15-åriga son här, men det
spelar tydligen ingen roll att han lämnar honom här hemma helt ensam.
Han har heller inga kamrater här så meningen är väl att han ska
träffa sin pappa och umgås med honom dom helger han är här hos oss men
det verkar som om det är viktigare att vara på krogen än att ta hand om
sin son. Den stora smällen
kom efter midsommar då han under två veckor söp upp och spelade kort
med polare hela vår ekonomi 10.000:- och eftersom vi har varit utan jobb
båda två en period så tog det väldigt hårt. Om jag säger nåt
angående hans drickande och att vi inte har råd att han sitter på
krogen så är allt mitt fel för han tycker inte att han får tillräckligt
med sex. Men jag känner mig
osäker och som du kanske vet så luktar det inte så gott om nån som
setat på krogen hela dan och dan efter så stinker det ännu mer och det
känns inte så där väldigt upphetsande att ha sex i dom lägena. När han är full
och vi bråkar så kallar han mig för både det ena och det andra och sen
några dar efteråt så tycker han att jag är löjlig som hakar upp mig på
vad han har sagt till mig på fyllan. För det mesta så kommer han inte
ihåg vad han har sagt. Han säger att jag ska ta mitt pick och pack och
dra så att han kan få ett lugnt liv och göra som han vill, men när han
sen är nykter så är jag det bästa som hänt honom och han älskar mig
över allt annat. Det är faktiskt nåt som han säger även på fyllan
men inte till mig utan till sina polare på krogen. Jag undrar om det
är nåt som är ärftligt för hans pappa var alkoholist sen min sambo
var liten och om det kan spela nån roll. Just nu så
funderar jag på att flytta men det är ju inte det lättaste beslut som
man kan ta att flytta ifrån nån som man verkligen älskar och vill bli
gammal tillsammans med. Har du några råd
att komma med så skulle jag vara tacksam för det sista jag vill är att
han super ner sig och totalt förlorar greppet om tillvaron. Jag vill
verkligen hjälpa honom och tänkte att du kanske har några råd eller förslag
om hur jag ska göra för att det ska rätta till sig. Vänligen Cina
Det här ser inte bra ut, din sambo har alla kriterier för att klassas som alkoholist, så där har du rätt i ditt antagande. Han har alkoholistens egoistiska drag. Hans pappa var också alkoholist och forskningen pekar allt mer på att alkoholismen ofta går i arv från far till son. Han skyller alla misslyckanden på dig, och försöker på alla sätt att ta ifrån dig ditt självförtroende. Din sambo låter spriten och krogbesöken gå före både dig och sonen. Det går inte att
bygga ett lyckligt och varaktigt förhållande på dessa grunder. Din
sambo har ett kärleksförhållande, och det är spriten han älskar.
Skall du ha någon chans att ta upp striden om hans kärlek måste du ställa
krav på att han slutar med att gå på krogen och att han slutar
helt med spriten. Ställer du dessa
mycket rimliga krav på honom måste du vara mycket konsekvent och
fullfölja kraven. Du måste vara
beredd på att lämna honom om du hotar att göra det om han inte slutar
med spriten. För allt i världen ställ inte en massa krav eller hot som
du inte är beredd att fullfölja. Du måste göra
klart för honom att du är inte beredd att dela din kärlek till
honom med en drog. Vill han inte sluta eller söka hjälp för sitt
drickande finns det bara ett val! Du måste lämna förhållandet
och flytta. Du är inte löjlig, du reagerar sunt och förståndigt. Du är inte värd att ta emot okvädningsord från honom eller att stå ut med ett ”brännvinsosande” vrak i sängen Som det nu är, har han dig till att sköta "marktjänsten" och sköta om honom. Tag inte på dig ansvaret för att han skall supa ner sig. Det är din sambo som måste välja, vad han vill göra med sitt liv. Han har möjlighet att välja. Antingen söka hjälp och helt sluta med spriten och välja dig och din kärlek, eller att fortsätta med sitt drickande. Vill han inte söka hjälp och sluta med spriten måste du lämna honom! Gör du inte det kommer du att gå under, för du kommer inte att orka med hans missbruk. Du kommer aldrig att bli lycklig med honom så länge han dricker. Ditt självförtroende kommer att knäckas, och du får allt svårare att bryta dig loss. Hoppas dessa rader skall vara till hjälp, hör gärna av dig igen om det är något du funderar över. Varma hälsningar Bengt |
|