Ofta gräl....  (Januari 2003)

Hej Britta!!!

Mitt namn är Inga och jag har ett problem som jag skulle vilja ha råd och hjälp med.
Jag är gift med en  man sedan 20 år som jag älskar och vi har 2 gemensamma barn, 17 och 13 år gamla.

Mitt problem består i att jag är övertygad om att min man har ett mycket felaktigt  beteende och förhållningssätt till alkohol, men jag vet inte hur vi ska kunna ta oss ur det hela.

Jag har vid några tillfällen varit inne på Internet och tittat på sidor som behandlar alkoholism och anhörigas bekymmer med alkoholen. På flera av sidorna finns det tydliga tecken angivna som man kan titta på och i många av fallen stämmer det oerhört bra på den situation som vår familj befinner sig
i.

Jag skäms över att min man dricker och det är ingen, ingen ...som vet hur mycket han dricker utanför familjens kärna.  Under lediga dagar, långhelger och semestrar lever vi med vetskapen om att han dricker och är mycket onykter i stort sett hela tiden. Denna julen har inte varit något undantag.
Under hela ledigheten har han kanske varit helt nykter i 2 dagar och då drack han ändå lite konjak eller en öl till maten.
Denna situation upprepas om och om igen.

Det blir ofta, OFTA, gräl... i stort sett varje dag och nästan alltid handlar det om att jag är si eller så och han är mycket arg och drar sig inte för konflikter som utmynnar i att det talas (...läs... skrikes och hotas...) om skilsmässa och hur fet jag är. Jag har nämligen haft en ätstörning under ca. 15-20 år och väger över 90 kg, därför så används detta emot mig när vi har konflikt. Jag slänger tillbaka kommentarer om hans
drickande och då kan det ibland komma kommentarer som att det nästan är mitt fel att det är som det är.  Dessutom funkar självklart inte vårt sexliv som det borde vilket vi båda sörjer eftersom det alltid varit bra genom alla år.

Barnen och jag planerar vårt liv och när min man har "lust" så deltar han men oftast inte. Jag menar inte att han inte tar ansvar för det gör han, men han "deltar" liksom inte. Han lovar saker och håller dem allt mer sällan. Varken barnen eller jag förväntar oss att de löften han ger ska uppfyllas.
Om han gör något så är det bara så "fantastiskt" i hans egna ögon.

Båda våra barn håller på med aktiviteter som de behöver hjälp och stöttning med i form av skjutsande fram och tillbaka till träningar och matcher. Jag känner att jag får ansvara för planeringen och genomförandet av detta. Självklart kör han ibland också men jag kan liksom aldrig lita på att han finns där.

Det hela har hållit på under flera år och jag känner att situationen håller på att bli ohållbar. Nu säger han att efter helgerna ska minsann han i alla fall börja ett nytt liv. Detta menar han då ska gälla matintag och träning och spritdrickandet. Han ställer frågan till mig och undrar om huruvida jag ska hänga på eller ej...

Jag upplever att jag inte har kraft att göra någonting eftersom jag vet någonstans att det troligtvis inte kommer att kunna gå att genomföras.

Jag anses som ganska stark och handlingskraftig men i just detta vet jag inte hur jag ska göra. Mina föräldrar vet ingenting men kommer ibland med "ledande" frågor till mig eller barnen och det är mycket jobbigt.

Min man kommer ifrån en familj där föräldrarna separerade när han var 11 år på grund av pappans alkoholism. De två äldre bröderna har sedan ungdomen haft mycket kraftiga och allvarliga drogberoenden och deras mamma har under
hela deras uppväxt  "varit glad i" att dricka på helger då det ofta uppstod bråk.

Just nu vet jag varken ut eller in och har egentligen inte heller någon att prata med så vad ska jag göra...

MVH   Inga

  

Svar från Britta

Hej Inga!

Jag har tagit del av ditt brev och jag skulle ha svarat tidigare, men hoppas att detta skall kunna hjälpa dej en smula.

Du vet ju att din man har alkoholproblem, men det är inte du som skall sluta dricka, utan det är han. Du skäms för att han dricker, men du skall inte ta på dej följderna av hans missbruk. Du måste göra klart för både dej själv och för honom att det är han som har ansvaret för sitt drickande.

Har han erkänt att han har problem? Du tror att ingen utanför familjen vet något, men det har jag väldigt svårt att tro på. Du har heller inte berättat för dina föräldrar vad som pågår, utan du och som jag tror, även barnen försöker hålla skenet uppe. Detta kan inte fortsätta, utan ni måste få hjälp på något sätt.

 För det första skall du veta att det inte är något att skämmas över, och barnen kan ju heller inte må vidare bra. När det finns missbruk i en familj blir hela familjen sjuk, och då måste man få hjälp. Om du fortsätter att gömma undan problemen kommer det bara att bli värre.

Om du tänker fortsätta leva med din man, måste du ställa kravet att han söker hjälp, och då får det inte bli tomma ord, utan du måste stå fast. Det är ju inte så lätt nu när du inte har så mycket krafter utan tycker att allt är hopplöst, men jag tycker ändå att du skall ta kontakt med alkoholpoliklinik där du bor om det finns någon sådan. Du kan också titta i telefonkatalogen om det finns någon Länkförening eller Anonyma Alkoholister (AA) eller någon annan du har förtroende för. Man tror att man skall klara sånt här själv, men det gör man inte. I stället går man under.

Det är inte du som skall skämmas över din mans missbruk, men tyvärr är det ganska vanligt att anhöriga tar på sig skulden. Missbrukare är mästerliga på att skapa konflikter och föra över skuldkänslan på närstående vilket medför att man till slut tror att det är ens egna fel att han dricker. Precis som du beskriver tappar man allt självförtroende och har svårt att göra något konkret. Man fastnar i missbrukarens vardag och blir medhjälpare. Med följder som att man slätar över skäms och försöker hålla en fin fasad mot omgivningen.

Jag tycker du och barnen skall försöka att med en allvarlig diskussion med din man. Försök att vara så konkreta och sakliga som ni kan. Förklara hur du känner och upplever nuvarande situation. Klarar du inte det själv tycker jag att du skall söka hjälp utifrån. Han pratar ju om att han skall förändra sitt liv. Förklara för honom att det är han och inte du som skall förändra något.  Låt honom bevisa att han menar något med de här föresatserna. Lever han upp till det så kan också du hänga med om du får lust till det. Men han har absolut ingen rätt att ställa krav på dig.

Tala om för dina föräldrar hur du har det. Skall man uppnå resultat måste man vara uppriktig och söka den hjälp och stöd man kan få. Alkoholism är en sjukdom som vem som helst som dricker alkohol råka ut för. Men för att kunna behandla den måste alla inblandade vara uppriktiga och ärliga.

Gör du inget nu kommer du att förlora allt självförtroende och tappa all kraft att förändra livet för dig och din familj. Du är inte värd ett sådant liv  och det är ingen som är. Du måste stå på dig!

Jag vill gärna att du hör av dig om hur det går för dig eller om det är något jag kan hjälpa dig med.

Varma hälsningar

Britta

Svar från Britta