  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Jag har funderat länge av och till om min mamma är alkoholist eller inte. Det är inte alldeles lätt att veta eftersom jag inte längre bor hemma. Min mamma är runt 50 och jag 30. Vad jag kan minnas sedan den tiden jag bodde hemma var just att hon drack vin väldigt ofta och speciellt på slutet på den tid jag bodde hemma så vet jag att hon var ute mycket och ofta kom hem full. Hur full är svårt att bedöma eftersom jag inte direkt frågade henne. Men så full att hon sluddrade när hon talade samt inte riktigt kunde kontrollera sina rörelser. Ibland kunde hon inte heller komma ihåg vad som hade hänt efter att hon kommit hem eller som jag fattade det under kvällen. Idag bor jag som sagt inte hemma sedan 8-9 år sedan. Och många gånger man ring på speciellt kvällar så hör jag på hennes röst att hon druckit 1-3 glas vin. Det är en alldeles speciell röst och jag känner igen den direkt. Hon behöver inte säga så många ord. Jag vet när hon druckit. Övriga familjen har uppmärksammats på problemet. Alla vet så att säga att något inte står helt rätt till. Efter att ha blivit redlöst packad under en långhelg så talade min familj med henne, vad dom sa vet jag inte för jag orkade inte vara med. Problemet är även att hon är tillsammans med en man som jag idag är säker på har problem med spriten. Jag vet inte vad jag skall säga om honom men han är väldigt trevlig. Men samtidigt känner jag att han på något sätt är manipulativ, "hal" just när det gäller frågan om sprit. Han sa även en gång att han hade märkt att mamma drack mycket och att han talat med henne om det och försökt få henne att sluta. Men så långt har jag kommit i det här så jag vet att även han har problem. Hur allvarliga? Som sagt det vet jag inte 100%. Självklart förnekar mamma att hon har problem med alkohol. Och visst finns det lite smusslande och aggression med i bilden när man talar med henne eller försöker fråga henne om det finns problem. Jag menar hur frågar man en människa som börjar bli alkoholist eller redan är det? Kan man förvänta sig ett svar om personen i fråga inte själv vet eller vill erkänna? Frågan jag egentligen har och som kanske ha ställts flera gånger är vilka krav får/kan man ställa på människor sin mamma och sambo när det gäller alkohol?? Kravet jag vill ställa är att jag inte vill tala med henne på telefon eller på något annat sätt när hon är onykter eller har den där speciella rösten som jag skrev om. Allt detta är ju så förknippat med ångest från min sida. Fan är det jag som ska vara ledsen, orolig, sur, arg och ibland få svårt att koncentrera mig på det jag håller på med och eller mitt liv?? Det känns som om det bästa vore att bara ta avstånd från henne och hennes kille? Dit är det en bit. Men en hjälp på vägen tror jag skulle vara just vilka krav man borde få ställa så att man själv inte mår dåligt och går omkring och grubblar. En som undrar Svar från Britta Hej Du har säkert rätt i dina farhågor med hur det står till med din mamma. Har man den känslan du har, samt din beskrivning av din mammas och hennes bekantskap leverne är de säkert alkoholberoende eller rättare sagt alkoholister. Det är ofta att man gör som din mamma, man söker sig till likasinnade i detta fallet den man som du tror är alkoholist. Tror man och har den känslan att någon är alkoholist så är det till 99% rätt att så är fallet. Alkoholister är manipulativa och "hala" samt stora egoister. Ett bevis på detta är hur han försöker flytta fokus från sitt eget drickande till din mamma, för att själv komma i bättre dager. Alkoholister förnekar många gånger nästan in i döden att de har problem, de skyller på allt och alla. De försvarar sitt drickande med alla möjliga ursäkter. För att du skall förstå lite av hur alkoholister försvar sitt drickande kan du tänka dig följande: Den som är alkoholist har en enda stor kärlek, en kärlek som går utöver samt före allt annat, och det är alkoholen. Din mamma och hennes bekantskap kommer säkert att förneka att de har några problem. Men det är viktigt att du inte går på och tror på allt de säger, för det är mycket lätt att som anhörig bli medberoende och finna anledning till att de dricker. Du måste ställa krav, krav som du själv känner att du klarar av att stå fast vid, för gör du inget känner du vanmakt. Du har ingen som helst anledning att ta ansvar för din mammas missbruk och känna dig ledsen, orolig. Det enda som hjälper en missbrukare är att ställa krav , och din mamma är vuxen och förstår säkert vad du menar. Det bästa är om alla i familjen kan träffas och ställa er mamma inför faktum och konfrontera henne med hur ni känner och upplever henne. Förklara att ni gör detta av kärlek till henne. Skriv ner allt som ni upplever negativt och det som är positivt, för att lättare komma ihåg. Det skall vara ni som leder och för talan vid konfrontationen, låt inte er mamma tala och argumentera förrän ni är klara. Men "köp" absolut inga av hennes bortförklaringar. Ställ krav på henne, att hon skall söka hjälp för sitt missbruk, och om hon inte vill göra det bör ni att bryta kontakten med henne. Den ende som kan ta ansvar för din mammas drickande är hon själv, Om hon ställer upp så skall ni stötta henne. Om inte övriga familjen ställer upp måste du ställa de här kraven på din mamma. Du måste tänka på dig själv och ditt liv. Du kan väl höra av om hur det har utvecklat sig! Med varma hälsningar Britta |
|
|||
