  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hejsan Britta! Sökte idag efter någon
slags information på internet ang medberoende, hittade er hemsida och det
var väldigt intressant att läsa insändare och annat på den. Jag har
dock en fråga som jag inte riktigt hittade svar på på hemsidan, så jag
provar och skriver till dig för att höra om du kan komma med något råd. Jag har en kompis
som jag vill hjälpa. Hon är 5 år yngre än mig och är ungefär som
lillasystern jag aldrig haft. Hon är idag 21 år. Sedan hon var 16 har
hon haft sällskap med en kille som idag (enligt mig) är alkoholist. Jag
började lära känna henne när hon var 16 men det tog något år innan
vi kom "nära" varandra. Hon är en väldigt
snäll tjej som alltid sätter andra personer framför sig själv. Hon är
"för snäll". Hon är uppoffrande och jag ser att hon slänger
bort sitt liv bara för att hon inte kan lämna denna kille. Hon älskar
honom inte "på rätt sätt" längre, men stannar kvar hos honom
ändå. Kanske eftersom hon är "van" att göra det. Hon blev ju
tillsammans med honom när hon var ung, då han var en "Cool"
kille som hon såg upp till. Han är äldre (27 tror jag). Ja, det är
precis som att hon är "beroende" av honom. Hon kan inte lämna
honom för att hon känner nåt slags ansvar för att ta hand om honom. Han lovar
att han ska dra ner. Ser sig själv inte som alkoholist (de andra
flyttgubbarna på jobbet dricker ju också). Enda gången han är vänlig
på rösten är när han druckit. Det är det också... hon tycker nästan
att det är ok att han dricker eftersom att han inte blir våldsam utan tvärtom
snäll... Precis som att det inte är lika farligt då. Hennes pappa har
också alkoholproblem och deras kontakt är ganska sporadisk. Hennes mamma
levde alltså också med en alkoholist och fick min kompis när hon var
ganska ung. Min kompis blev gravid för ca 1,5 år sedan, men gjorde abort
eftersom hon inte vill ha barn så ung, speciellt inte med den här
killen. Han blev ju jättesur över aborten. Förmodligen mest för att
ett barn hade varit det perfekta bandet som min kompis aldrig skulle kunna
bryta. Det är som att han hela tiden försöker binda henne till sig på
ett sätt som INTE är sunt. Jag vill inte döma
killen i fråga för jag har läst på er sida hur svårt det kan vara när
man är beroende av alkohol. Men han är aldrig trevlig mot mig eller några
av hennes kompisar, ser oss som ett hot eftersom min kompis vill spendera
tid med oss och då alltså inte är med honom. Han ringer henne hela
tiden på mobilen. Minst 5 gånger under en kväll när vi sitter och
dricker te några kompisar tillsammans. Min kompis har försökt
att lämna sin kille ett otal gånger. Hon har gjort slut och gjort slut
och gjort slut. Varje gång är hon lika glad, "äntligen har jag
verkligen gjort det". Men sedan dröjer det inte länge förrän hans
bedjande telefonsamtal gör att hon ger med sig. Han tjatar och tjatar
tills hon liksom blir "övertalad". Nu sist bjöd hans mamma med
henne på en utlandssemester som hon inte kunde hitta någon logisk
anledning till att tacka nej till, så hon följde med. Efter det så var
hon naturligtvis tvungen att gå tillbaka till honom pga allt. Jag tror inte att
hon gör varken honom eller sig själv någon tjänst genom att stanna
kvar. Det bara möjliggör för honom att fortsätta dricka och gå
djupare in i sitt missbruk. Han har ju henne som ordnar allt... Han vet ju
att hon inte älskar honom "på rätt sätt" och det måste ju
vara nedbrytande för hans självkänsla. Jag tror att han behöver hjälp
och att han behöver ta tag i sitt liv, men jag tror inte att han kommer göra
det för henne eller med henne någonsin. Han måste göra det själv och
för sig själv. Hur ska jag få henne att förstå att hon gör honom en
björntjänst genom att vara kvar - och framförallt när hon offrar sitt
eget liv samtidigt. Jag tycker inte att hon har ansvar för hans liv, men
det tror visst hon... och han är inte sen att påminna henne. En gång när
hon gjorde slut gick han ut och söp sig full (såklart), sedan slog han
sitt huvud in i ett skyltfönster tills han blödde så mycket att han
hamnade på akuten och fick sys. Gissa om hon fick skuld känslor efter
det... Hon och jag har
pratat mycket om detta och hon är mycket väl medveten om situationen, låter
det som i alla fall när vi pratar. Ibland kan hon låta så självsäker
och bestämd och hon vågar säga vad det är hon egentligen vill göra.
Jag försöker peppa henne så gott det går. Men sedan när det väl
kommer till kritan så kan hon inte stå emot hans ömkan. Alltså, om det
finns någon definition på ordet medberoende så skulle det vara
intressant att höra den, för det måste ju vara precis det hon är. Hur
ska jag kunna hjälpa henne. Finns det fler som henne som hon kan få
kontakt med? Det kanske skulle hjälpa? Hm, jag kan ju inte så mycket om
sånt här... Ja, det är väldigt
svårt att på kort sätt förklara situationen, men jag hoppas du i alla
fall fått en någorlunda bra bild. Hur kan jag hjälpa
henne att ta tag i SITT liv (och indirekt honom att ta tag i sitt)? Har du något råd
att ge? Tacksam för svar Josefine
Svar från Britta Jag vet inte vad
jag skall svara. Du har skrivit så förnuftigt och klart vad det handlar
om, så i det fallet har jag inte mycket att tillägga. Det svåra är väl
att få din kompis att förstå och göra sig fri. Hon har ju ett gott
stöd av dig. Det du gör är många gånger långsiktigt och tar tid. Det
gäller också att vara försiktig så inte det blir motsatt verkan. Jag har tagit fram
några organisationer som kan vara till hjälp. Ersta Vändpunkten
är en social verksamhet inom Ersta diakonisällskap som vänder sig till
anhöriga till personer med ett alkohol-/drogberoende. De når du på
telefon: 08-714 62 16. AL-ANON FAMILJEGRUPPER - 08-643 13 93
Erstagatan 1C 116 28, Stockholm, www.al-anon.a.se,
e-mail: afg@al-anon.a.se. Al-Anon
och Alateen är länkorganisationer för anhöriga till missbrukare (Al-Anon
för vuxna, och Alateen för ungdomar). Kanske finns det någon
Länkförening på er ort som har anhöriggrupp, leta i telefonkatalogen. Hoppas något av
detta kan vara till hjälp. Varma hälsningar Britta |
||||
