  |
 Till startsida |
| Min pappa har alkoholproblem |
||||
|
Min pappa har haft
alkoholproblem så länge jag kan minnas. När jag var liten och bodde
hemma drack han bara på helgerna och har hela tiden klarat av att sköta
jobb, hus o.s.v.
Hej Anna-Carin! Tack för ditt brev. Det gjorde ont långt in i maggropen när jag läste det. Jag heter Kenneth Persson, är ordförande i Aktiva Länken i Vänersborg sedan ca 3 år. Jag fyller snart 55 år och är 5-barnspappa och också morfar och farfar och fortfarande gift (med samma fru hela tiden) och nykter alkoholist sedan 5½ år. Det är jättefint att du tog det här steget och skrev till oss. Det finns nästan ingen som är missbrukare och beroende som klarar av att sluta på egen hand. Man måste ha hjälp och stöd. Det är därför som vi i Aktiva Länken gärna hjälper en missbrukare eftersom vi vet hur "djävligt" det är att hamna där. Inte minst för de anhöriga. De får ju uppleva "helvetet" i nyktert tillstånd för själv är man ju inne "i dimman". Det är ju inget man planerar när man är liten. Man säger ju inte att: " när jag blir stor skall jag bli en alkoholist!". För att få din pappa att sluta så måste han vilja själv. Du, din syster eller din mamma kan inte hänga runt halsen på honom 24 timmar om dygnet för att ta bort alkoholen från munnen på honom. Det är en omöjlighet. Om ni tre sätter
er ned och skriver ner en del saker som har hänt honom, och även er, på
grund av hans drickande och tar en konfrontation med honom (han måste
vara nykter då) och visar på dessa saker och samtidigt talar om för
honom att nu fungerar det inte längre. Förklara för honom att ni alla
älskar honom när han är nykter, men att ni inte kan acceptera att han
dricker mer. Vill han behålla sin familj så måste han söka hjälp för
han MÅSTE SLUTA Det är bara en ursäkt för att få dricka. Vill han behålla sin familj, vill han se sina barnbarn växa upp, vill han ha resten av sitt liv någorlunda drägligt och en skaplig tillvaro, då finns det bara ETT alternativ. SLUTA SUP! Och då menar jag sluta helt. Det kan räcka med ett glas cider eller lättöl för att karusellen skall vara igång igen. Det finns hjälp att få och den skall vi alla använda oss av när vi behöver den. Du tror inte riktigt på AA eftersom de har en religiös anknytning, men det är inte riktigt, riktigt så, utan det är lite hur man UPPFATTAR deras budskap. Visserligen har de en s.k. sinnesrobön som börjar med ordet GUD, men det kan lika gärna få betyda Gemenskap Utan Droger. Många tusen har blivit hjälpta men många går inte med på grund av man tycker att det "luktar" religion. Jag vet inte om ni har någon Länkförening i Jönköping, men annars kanske det vore något för din pappa. Men först, tror jag, att han behöver ha kontakt med en läkare för hjälp med avgiftning, kanske något att sova på i början och sedan en tid med antabus för att komma över den värsta tröskeln. Sedan behöver han någon att prata med, helst utomstående som han har tilltro till, om sitt missbruk. Det är oerhört viktigt att man får "lasta ur" den där "ryggsäcken" med all skuld och skam och elände som följer med i tankarna dygnet runt. Han får gärna skriva till mig som en början om han vill. Din pappa måste förstå att han har en sjukdom som inte går att bota, men den går att behandla på ETT sätt och det är att HELT AVSTÅ från alkohol i alla former (t.o.m. i hostmedicin). Din pappa är halvt pensionerad och har därmed ganska mycket fritid. Därför är det viktigt att han gör något kul på denna fritid eller är med i någon förening där han har tankarna på något annat som intresserar honom än drickandet. Annars blir det lätt att man tar till spriten igen. Din pappa har supit så länge du minns skriver du och detta jätteproblem är som Du säkert förstår, inget som slutar så där hux-flux. Det kommer att ta sin tid men ge honom en chans om han är 100% ärlig mot er. Han måste själv avgöra hur han vill ha det men också förstå konsekvenserna och också ta dem. Det finns inget att pruta på. Ni kan inte ha det så här längre för det blir absolut inte bättre så länge han dricker. Jag själv satte en 0-gräns och har hållit den sedan den 6 november 1995 med hjälp av en vistelse på ett behandlingshem i 28 dagar. Jag har också fortsatt att utbilda mig litet i det här ämnet för jag tycker det är mycket intressant och så har jag också en möjlighet att göra en insats. Tillsammans med ett par länkkamrater är jag ute i skolor och på arbetsplatser och pratar om alkohol. Förra året i februari blev jag vald till fackordförande på min arbetsplats och har också ansvar för den sociala delen av det fackliga arbetet. Som du ser går det att komma tillbaka och det är underbart. Familjen tror på mig igen och arbetskamraterna likaså. Man vaknar på morron och vet vad man sagt och gjort dagen innan och framförallt mår man "gött". Man kan krama sina barnbarn utan att osa som en spritlampa. Hälsa din pappa och övriga i familjen och ni får höra av er precis när ni vill. Detta är ett jättestort ämne som man kan prata om nästan hur länge som helst. Jag svarar på era frågor så fort jag kan. Hoppas du inte
tycker att jag har för "tuff" attityd i mitt svar för det är
så här det är. Och pappas behov av alkohol minskar inte med tiden. Tvärtom.
Om det är så att någon vill ringa till mig så skicka ett kort mail så
skickar jag mitt telefonnummer. Massor av varma hälsningar
Hej Kenneth! Tack så hemskt mycket för ditt svar ang. min pappas alkoholism. I kväll har jag, mamma och min syster konfronterat pappa och försökt få honom att förstå hur illa han gör både oss och sej själv genom sitt drickande. Han var väldigt ångerfull. Har druckit mycket sista veckan då han varit själv hemma och har b.l.a. varit full på jobbet och gjort bort sej kört bil berusad Han lovade att nu får det vara nog och att han skall ta tag i sitt problem och söka hjälp. Det är svårt att veta vart man skall vända sej för att få hjälp men mamma och han skall till något ställe som drivs av landstinget där han kan få antabus i morgon bitti. Han har också lovat att gå till AA på fredag. Jag visade honom mailet du skrev till mej och sade att han gärna får maila dej om han vill "skriva av sej" eller fråga något. Jag vet inte om han kommer att göra. Hoppas det var ok. att jag gjorde det. Nu håller jag tummarna för att detta skall vara vändpunkten för oss! Tack igen för svaret. Anna-Carin i Jönköping.
Hej igen Anna-Carin! Tack för brevet. Jag har ofta tänkt på Dig och Din familj. Det är jättebra att ni har tagit ett ordentligt tag i pappas drickande. Som du skriver så förstör han både för sig själv och andra. Sin egen hälsa "sabbar" han ju på ett mycket destruktivt sätt. Ni andra får ju se eländet från den nyktres sida medan han själv "lever i dimman". Innerst inne mår han rent ut sagt "skit". Precis som din pappa blev jag också bra full på jobbet och det slutade med att min fackföreningsordförande plus ytterligare en arbetskamrat fick "eskortera" mig hem redan vid halv 10-tiden på förmiddagen!! Det var en fruktansvärd skamkänsla man hade när frugan tog emot på trappan. Här förstod jag att om jag inte slutar här så "ryker" både jobb och då med stor säkerhet också min familj. Nästa dag talade eller rättare sagt blev jag inkallad till vår personalavdelning för enskilt samtal. Oj, vad liten och billig man kände sig då. Ett par av de som var med på detta möte satt och pratade, tyckte jag i alla fall, över huvudet på mig. Då bestämde jag mig för, att aldrig låta någon prata på det viset om mig så länge jag kan gå upprätt och försvara mig. Det hela slutade med det behandlingshem som jag nämnde om i förra brevet. I dag är jag som tidigare nämnt fackordförande själv!! Jag tycker jag vill berätta detta för att bevisa att det går att leva och komma tillbaka, även utan brännvin! Människor runt omkring visar faktiskt stor respekt för att man tar tag i ett så här komplext problem, för det är det, och att man kan och vågar stå för sin sak. Det är viktigt att din pappa verkligen förstår det. Apropå Antabus så är det en utmärkt hjälp i början när man skall bryta av och komma över den första jobbiga tiden. AA är också en organisation som hjälpt massor av männískor men som jag antydde i förra brevet är de lite speciella vid sina möten. Det är inte alls säkert att din pappa tycker det är bra, men han skall absolut ge AA en chans. Jag gick på exakt 15 möten innan jag förstod att det inte var min"grej". Då prövade jag Länken och det passade mig. Huvudsaken är att man har något som påminner om det tidigare livet och som då också förhoppningsvis avhåller din pappa från att ta sig ett återfall. Din pappa får naturligtvis skriva när som helst och fråga mig om det mesta. Kan jag inte svaren med en gång så tar jag reda på dem. Hälsa din pappa från mig och tala om att mitt stora problem när jag skulle sluta supa var vad andra människor skulle säga om en som inte dricker alkohol. Efter de här nyktra 5½ åren VET jag att det är ungefär lika många som inte dricker alkohol som det är de som gör det. Det var bara jag själv som hade skapat mig en egen bild av hur jag trodde det var. Men så är det inte. Det är säkert. Allihop, faktiskt, av mina länkkompisar säger samma sak. Jag har inte kunnat svara förrän idag eftersom jag varit på utbildning. Jag vill bara nämna att i Aktiva Länken har vi förra veckan haft alkoholinformation för 4 stycken skolklasser. Det är lärarna som vill komma till vår lokal med "sina" klasser och få reda på hur fel det kan gå om man inte har kunskap om sin kropp och hur den fungerar när man dricker alkohol. I helgen som gick stod det i tidningen att polisen fick ta hand om två "kanonfulla" 13-åringar!! Vart skall det sluta? Detta är ett problem som är så stort att varken Medelsvensson eller politikerna riktigt förstår vidden av det hela. Det är därför som jag själv hjälper till med information i skolor och på arbetsplatser, trots att jag ibland tycker det är "skitjobbigt". Ofta drömmer jag på natten efter en sådan information att jag är ute och slår runt och super alldeles hejdlöst. När man sedan vaknar på morron är man alldeles torr i munnen och vågar först inte titta var man är någonstans. Det brukar ta mellan 2-3 timmar innan man är sig själv igen. Detta visar väl att "en gång alkoholist, alltid alkoholist" stämmer? Sedan får Kicki Danielsson och Bengt Bedrup säga vad dom vill!!!! Visst fasicken är ordet alkoholist negativt i sig, men det är ju å andra sidan inget man presenterar sig med ute på sta´n. Man vet ju själv! En kamrat till mig kallar sig för f.d. etyliker! Hör gärna av Er igen. Många hälsningar Kenneth! Min pappa har nu börjat ett program där han varje dag i 14 dgr. får besöka en klinik här i stan. Där får han akupunktur och samtal med någon slags kurator. Han blev skickad till en läkare som avrådde från antabus pga. hans dåliga hälsa i övrigt. Han får även sömntabletter eftersom han har väldiga sömnproblem. Jag vill så gärna tro att detta skall vara vändpunkten för honom men tyvärr är jag inte så säker. Jag tycker inte att han verkar ta det på RIKTIGT allvar utan ser det nog som att nu gör han detta, kanske mest för vår skull, för att vi kräver det. Inte för att han VERKLIGEN vill sluta dricka för resten av livet. Min pappa är så upp och ner i sinnet. När han mår bra mår han så otroligt bra och är så uppåt (just nu när han inte druckit på ett tag). Men lika snabbt kan han rasa och få ångest (när han har sina perioder). Hur är det med återfall?
Får alla det? Och hur skall man som anhörig bete sej om/när det inträffar? Det jag tycker är det värsta är om pappa skulle skada någon när han är ute och kör bil på fyllan, det är något han börjat med nu på senare tid, att köra bil full. Tänk om han skulle köra på ett litet barn!!!! Har faktiskt funderat på att ringa och tipsa polisen om han skulle köra full igen. Fast han gör det ju aldrig i min vetskap. Kanske vore det bra om han hamnade i fängelse ett tag. Något som alltid återkommer när vi pratar med pappa om att söka hjälp är att han tycker att det är jobbigt att "gå ut" med sitt problem inför alla bekanta. Precis som dom inte redan förstått för läääänge sedan...... Jag, min syster och mamma ställde som ultimatum att pappa på ett möte skulle tala om för alla avdelningschefer företaget om sina problem och att han nu tagit tag i saken och skall bli nykter. Be om deras stöd. Precis som du skriver känns det nu som folk skrattar lite skadeglatt bakom ryggen på pappa (hela familjen) men om han är ärlig och berättar tror jag att han får folks respekt. I fredags skulle han gjort detta men ”ballade” ur i sista stund, han klarade det inte. Mamma tycker synd om honom och försvarar. Jag tyckte detta skulle vara ett stort steg och blev besviken över att det inte blev av. Men vad kan jag göra??? Om han inte vill... Min mamma spelar ju en väldigt viktig roll också. Hon verkar inte riktigt förstå att pappa aldrig mer kan dricka alkohol och att det är jätteviktigt att hon stöttar honom och inte köper hem en flaska vin till helgen om några veckor igen (som de alltid gjort). Tycker att det är konstigt att min mamma som annars är en klok och väldigt smart kvinna inte förstår bättre. Hur skall vi i resten av familjen förresten förhålla oss till alkohol? Skall vi vara helnykterister i pappas sällskap eller skapar det bara en spänd situation? Jag tycker det är jättesvårt. Jag har under en längre tid tyckt att det är obehagligt att överhuvudtaget dricka någon alkohol i pappas sällskap utan brukar demonstrativt alltid bara dricka läsk när vi är där t.ex. vid jul, midsommar osv. Detta blev mest svammel men det är skönt att få skriva av sej. På något sätt kan ju du representera min pappa eftersom du vet vad han går igenom. Jag har så svårt att förstå hur han tänker, att han inte bara kan sluta när jag och min syster t.o.m. hotar med att säga upp all kontakt med honom. Helt sjukt egentligen att något (alkoholen) kan ha ett sådant grepp om en människa. Att man kan vara beredd att mista allt, bara man får dricka. Ibland tänker jag på min egen alkoholkonsumtion, dricker väl "normalt" mycket även om drickandet ändrat karaktär på sista tiden eftersom jag numera är ensamstående med en liten bebis. Innan var jag mycket ute på krogen, drack inte mycket hemma. Nu har jag ju inte möjlighet att gå ut längre men tar mej ganska ofta ett glas vin eller två hemma i min ensamhet. Kanske två-tre kvällar i veckan. Min farfar hade exakt samma alkoholproblem som min pappa nu har så man förstår ju att det finns en del ärftlighet. Eg. borde ju det ju vara självklart att inte dricka alkohol överhuvudtaget när man sett på nära håll hur mycket skit den kan bära med sej, eller hur? Fast det är ju gott att ta ett glas vin på fredagskvällen..... Tack för att jag får "prata av mej" lite med dej. Hälsningar Anna-Carin
Hej igen Anna-Carin!! Du får gärna "prata av dig" när du känner att det behövs. Och behövs, det gör det rätt som det är. För mig själv är det jätteviktigt att få prata ibland. Trots att jag är "uppfostrad" till att inte "lämna ut" något om mitt privatliv. Men det här pratet har troligtvis "räddat" mig många gånger. Jag tycker att du har skrivit ett fantastiskt bra brev. Det visar att du är en mycket medveten och verklighetsnära tjej. Du ställer också många frågor och jag skall försöka besvara dem så gott jag kan. Först vill jag bara säga att det är JÄTTEBRA att din pappa får tala med en kurator. Det är också ytterst viktigt att han får förtroende för denne och att han också fortsätter och inte bara går en gång. Om ni har möjlighet så följ honom dit och gå en runda på sta´n under tiden han är på denna samtalsterapi och ta sedan sällskap med honom hem eller till jobbet om han skall dit. Detta bara för att i början är man inte främmande för, att INTE vilja gå dit. (Jag vet av egen erfarenhet). De här samtalen bör han hålla på med så länge som möjligt. (Jag själv höll på i ca 1½ år). Din pappa måste MOTIVERAS till att sluta och det i första hand för sin egen skull faktiskt. Han blir uppåt när han inte druckit på ett tag, skriver du. Javisst, då börjar han må bra igen, men sedan "glömmer" han efter ett tag hur djäkla dåligt han mådde när han drack och så "provar" han igen och sedan är karusellen igång. Tyvärr! Det är därför det är så viktigt att man är med i t.ex. Länken eller AA och umgås med "likasinnade". Då har man också lite press på sig och vill inte göra sina vänner besvikna genom att "supa till". Visst händer det ibland att man TAR ett återfall. (Man tar ett återfall, man FÅR det inte. I så fall utav vem?) Man kan säga att det inte är är helt ovanligt, som jag skrev tidigare i brevet, att det är lätt att glömma den dåliga delen och alla negativa konsekvenser av drickandet när man har varit nykter ett tag och börjar "gå på rosa moln" och tycka att man är "skitduktig". Vid ett återfall blir det ofta en lätt panik hos de anhöriga och de tycker att allt rasar och är hopplöst igen. Det gäller då att inte gripas av denna panik utan se det så, att denna nyktra perioden, som kanske är den första på 15-20 år, är "ett fall framåt". Sedan gäller det att bryta återfallet så fort det någonsin går. Din pappa kan ju inte ta Antabus, så samtalsterapin är kanonviktig både nu och om han skulle få funderingar på återfall igen. Ett återfall kan också bli ett "kvitto" på att man absolut inte skall dricka alkohol mer. Ofta blir man jättedålig och får en våldsam ångest efteråt när man fattar hur ledsna de anhöriga blivit. När det gäller bilkörning och fylla är det inget att diskutera egentligen. Jag har kört full många gånger och "åkte dit" dagen efter. Indraget körkort och 5.000 i böter blev det. Men jag är glad idag att jag inte "hann" köra på och skada någon. Säg till honom att ni ringer polisen om ni ser honom köra och han har druckit. (Grannarna kanske börjar undra över hans beteende vid bilkörningen). Han får troligtvis inte fängelse utan någon form av vård istället. Men å andra sidan fungerar det mycket bättre och blir mycket billigare om man själv vill. Att din pappa ballade ur inför mötet med avd.cheferna är kanske inte så konstigt. Han mår med största sannolikhet väldigt dåligt just nu och hans inre är säkert ett mindre inferno inför alla förändringar som han står inför. Ge honom ett par veckor till att bl.a. tänka igenom vad han skall säga. I det läget han är nu, är detta ett oerhört stort steg han står inför. Dels erkänna att han är alkoholist och dels berätta det för andra. Innerst inne tror jag att han Vill klara av detta. Om och när han berättar detta på jobbet kommer han att få massor med stöd av personalen. Vem vill ha en chef som nästan alltid är full eller mår dåligt? (Jag berättade på mitt jobb hur mina sista 12 "suparår" hade varit och möttes efteråt av ord som: Fy fasen vad bra att du vågade! Det var jävligt modigt gjort! Kanonbra! Vilken styrka du har inom Dig! m.m.). Efter detta kan jag bara visa på positiva saker som hänt. Och så har jag börjat en ny tideräkning. Före och efter KUNG ALKOHOL!! Din mamma och även övriga familjemedlemmar är ju också inblandade genom att ni haft problemet tätt inpå er i många år. Detta ändras inte på en eftermiddag. Försök att gå till AA:s anhöriggrupp Al-anon, en grupp där bara anhöriga till alkoholister träffas och pratar om sina problem. Detta eller någon annan form av anhöriggrupp är till mycket, mycket stor hjälp. Mamma måste vara mycket bestämd och sätta klara gränser. Ingen alkohol. Inte ens en cider eller lättöl. Pommac eller Champis går precis lika bra. För övrigt, tycker jag, att Ni övriga bör vara solidariska med Pappa och avstå, åtminstone i hans sällskap och kanske under 1:a året (eller längre). Smyg inte ut i köket eller något annat rum och ta ett glas vin eller liknande . Det känner han omedelbart och funderar då kanske över orättvisan i att Ni får smyga och inte han!!! Du skriver att det är svårt att förstå hur han tänker när du och din syster hotar med att säga upp bekantskapen om han inte slutar supa. Alkoholen har en sådan kraft att man inte riktigt förstår den. Jag har själv suttit i källartrappan med en 1½ liters hembränt och köpslagit med mig själv om jag helt skulle byta bort familjen mot brännvinet. På fullt allvar!!! Jag tror att någon form av högre makt tog tag i mig och hjälpte mig in på rätt spår. Sådana här situationer är faktiskt inte helt ovanliga bland missbrukare. Alla möjligheter till alkoholkonsumtion måste stävjas. (Usch vilken byråkratisk mening det blev!). Det är också bra att du funderar över din egen alkoholkonsumtion. Du har onekligen en hel del att brås på. Expertisen säger ju att alkoholismen delvis är ärftlig. På samma gång förstår jag att du vill kunna koppla av med lite vin. Att vara ensam med en baby är ingen drömsits precis. Men kan du inte begränsa det till fredagskvällarna. Strunta i de andra kvällarna. Gör något lätt och gott att äta istället. Eller be någon sitta barnvakt t.ex. en kväll ett par tre timmar och gör något kul. Spinning kanske?! Ja, du vet bäst själv. Jag hoppas du får ut något av mitt "tjat". Det finns så otroligt mycket att prata om när det gäller det här "ämnet". Mitt i allt elände så är det faktiskt intressant också. Men det är viktigt att vi alla kan tala om det på ett öppet och vettigt sätt och inte behöva smyga med det. Det kanske kan hjälpa någon som inte hade vågat träda fram och be om hjälp annars. Håll ut och ge inte upp! Det tar många år (10-12) att bli alkoholist så det går inte att förändra det här på några veckor. Man har ju i princip varit full varenda dag i flera år och att börja ett nyktert liv blir ju detsamma som att förändra sitt levnadssätt helt och hållet. Byta livsstil. Tänk på det! Hör av Dig. Många hälsningar Kenneth PS |
Brev 1 Anna-Carin
Brev 1 Kenneth
Brev 2 Anna-Carin
Brev 2 Kenneth
Brev 3 Anna-Carin
Brev 3 Kenneth
|
|||
