  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej Jag är sedan mer än 30 år gift med en alkoholist. De senaste 15-17 åren har han varit periodare. Han är aldrig elak eller våldsam även när han dricker vilket kanske gjort att jag orkat stanna kvar trots allt. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att om han inte söker hjälp, lämna honom, för att klara av mitt eget liv, att vänta på nästa period är psykisk tortyr, men gör jag fel som ger ett ultimatum, han vet ju själv om att han har problem men aldrig fört på tal att han vill söka hjälp. Finns det någon annan väg att gå, jag älskar honom och vill gärna att vi ska fortsätta tillsammans men hur ska jag agera? Hälsningar Annicka
Svar från Britta Det är ett mycket bra beslut du kommit fram till. Ingen människa
skall eller behöva utsättas för lidandet att leva ihop med en
alkoholist, för det är både förnedrande och näst intill självutplånande. Tänk bara på att du måste orka med att leva upp till de ultimatum du ställer. Det kan vara svårt när din man kommer med olika slags hot, löften och vädjande. Men för både din
och din mans bästa skall du absolut ställa krav på honom att han gör något
åt sitt drickande. Tala om för honom
att du älskar honom men att du under inga omständigheter kan dela den kärleken
med hans drickande, och det är han som måste välja dig eller alkoholen. Du måste tänka på dig själv i första hand, för fortsätter du detta förhållandet och din man inte söker hjälp och slutar dricka, kommer du för alltid att ångra att du inte gjorde något som förändrade ert förhållande. Hör gärna av dig ! Varma hälsningar |
||||
