  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej! Jag undrar om det
verkligen är så allvarligt som alla säger, var senast idag på ett
möte med 3 socialarbetare och min psykolog. Där fick jag IGEN veta och
helt inpräntat i mitt huvud att jag verkligen har problem, men jag kan
bara inte sluta dricka helt enkelt, har allt för mycket ångest för att Är nu just in i en lite stökigare period igen, har inte varit nykter på snart 5½ månad. Drogerna börjar bli kanske aningen för mycket av dem också. Mestadels extacy och amfetamin men också lugnande, xanor, diapam osv. plus att jag äter Remeron och fluanxol dagligen vilket gör att jag vissa dagar inte vet nått alls om omvärlden. Idag är förvisso en lite klarare dag. Sen så finns väl
det största problemet för mej nu just i att min närmsta vän nyligen
begick självmord, och min pojkvän begick självmord för 9 månader sen.
Det är något som bryter ner mej totalt, orkar inte leva med tanken att
aldrig få träffa dem igen helt enkelt. Har själv försökt ta livet av
mej ca 8 Har också diagnoserna mano-depressiv, borderline, paranoia och har varit i psykos 3 gånger. Jag har också varit intagen på tvångsvård på mentalvårdssjukhus 3 gånger, men allt utan resultat hittills. Mitt missbruk fortsätter och jag verkar inte få nått slut på allt. Panikångestattackerna håller på att ta död på mej, har snart inga vänner kvar. Min familj har jag
inte haft kontakt med sen jag var 14 år. Andra ting som förstör min
självkänsla ligger väl i att jag har blivit brutalt våldtagen och
misshandlad 4 gånger de senaste 4 åren. Misshandlad av mina föräldrar
sen Ser bara två utvägar nu just, antingen begår jag självmord eller så MÅSTE jag in på vård någonstans FORT! Men jag vet inte vart, finns ingen på svenska i detta land som är enbart för kvinnor. Bor i nordiskt så jag undrar om du skulle kunna tipsa om nått hem som tar emot kvinnor från det land jag vistas i. Snälla hjälp mej
på något vis! Svar från Britta Tack för ditt brev. Ibland kan man undra om det finns någon rättvisa här i livet, du har fått stå ut med mycket och lidit otroligt i ditt unga liv. För det första måste du få hjälp med dina problem och det så fort som möjligt. Du har kontakt med socialen och psykolog fast du verkar inte tro eller lita på dem. Jag vet ju inte vad de erbjudit dig för hjälp och vård. Du undrar om jag känner till något behandlingshem i det nordiska land du vistas i för kvinnor, men tyvärr har jag inga uppgifter om detta. Men dina handläggare på socialen borde veta och känna till något hem som skulle passa dig. Du vill inte fullt ut erkänna att du har drogproblem, och det är många gånger en svår process att komma ur förnekandet och själv kunna inse att man har problem. Som du säkert vet finns det inga genvägar att bli fri från drogproblemen. Det är en lång och mödosam väg ur problemen som jag tror du skall klara om du får och tar emot den hjälp som erbjuds. Jag önskar jag
hade ett bättre svar till dig, men jag vill gärna att du hör av dig
igen. Varma hälsningar |
||||
