|
||||
Hej Britta, Jag är en vuxen och utflyttad dotter med egen familj som är orolig för min mamma som dricker för mycket. Hon har inget riktigt allvarligt problem utan har ett bra liv och jobb men dricker lite för mycket och lite för ofta för att det ska kännas bra. Hon blir lite larvig och sluddrar och hon dricker i smyg. Dessutom är min pappa också orolig och har pratat med henne flera gånger om detta. De kommer då överens om att det bara ska bli ett glas vin på fredagen men sedan hålls inte detta löfte. Jag undrar hur vi ska göra: ska jag försöka prata med henne ensam, ska bara pappa fortsätta eller ska vi tillsammans konfrontera henne? Jag är rädd att hon ska skämmas så mycket att det blir ännu värre och att vårt fina förhållande ska förstöras. Jag skulle vara tacksam om inte detta publiceras eller i alla fall att det är helt anonymt. Tack så mycket på
förhand! Med vänliga hälsningar Svar från Britta Med all rätt är du orolig för din mamma, för hon har ett beteende som pekar åt alldeles fel håll. Hon har inga större
problem lever ett bra liv skriver du. Man behöver inte ha några problem
i botten för att bli beroende av Hur ska ni göra
undrar du. Både du och din pappa skall tillsammans konfrontera henne med
hur ni mår och Du är inne på att
hon skulle skämmas så det blir värre om ni säger ifrån, men den största
björntjänst ni kan göra är att inte agera och säga ifrån. Troligen
kommer hon nog att skylla på alla möjliga orsaker och förringa
sitt drickande, men ett bra sätt är att innan du och din pappa
konfronterar Din mamma bör avstå helt från att dricka, inte ett endaste glas vin på fredag en gång, och klarar hon inte av det bör hon söka hjälp för sitt beroende. Hoppas ni hittar en bra lösning hör gärna av dig igen! Varma hälsningar PS. De brev vi publicerar på hemsidan redigeras och namnet ändras så att ingen skall känna igen avsändaren. Men många gånger är frågeställningen så likartade att man tycker sig känna igen problemen.
Svar från Jessika Tack för ditt svar och goda råd. Det känns skönt att få bekräftat det som man innerst inne vet nog är rätt men som man ändå känner sig lite rädd för. Vi ska försöka att ta tag i det nu. Skulle jag ha några fler frågor under resans gång återkommer jag. Tack för din värme, det känns skönt. Vänliga |