"Min väninna luktar sprit" (8 aug 2004)

Hej Britta

Har sökt info på internet om alkoholism och er sida dök mycket passande upp. Jag har en nära vän, Anna som även är min kusin som har problem. Jag har under en lång tid haft en misstanke om att hon inte är helt nykter när vi träffas eller när hon ringer mig och för ett par månader sen fick jag bevis på att det verkligen var så. Mötte henne en fredag eftermiddag och hon var märkbart berusad. Jag låtsades som ingenting och pratade en stund med henne. När jag kom hem började jag fundera och bestämde mig så småningom för att ta kontakt med hennes man. Ringde upp honom efter ett par timmar och fick då reda på att hon var och jobbade. Det har alltså gått så långt att hon t o m jobbar onykter. Hennes man har oxå under en lång tid misstänkt att allt inte står rätt till men hon har hela tiden förnekat.

Morgonen efter ställde han henne mot väggen och hon erkände att hon har problem. Allt verkade jättebra, nästan för enkelt bara. Anna fick genom sin mamma kontakt med nån AA-grupp på nätet och vi kunde prata rätt så bra om det oxå. Efter ett tag menade hon att jag har överreagerat och alla gånger som jag menade att hon verkade onykter var det inte så. Jag har t ex haft sällskap med henne med henne till skolan (vi läser båda till socionomer) och haft misstanken malande hela vägen till skolan men valt att inte säga något. Har även träffat henne på barnens skola och känt en spritdoft. Jag har hela tiden valt att inte ställa henne mot väggen. Är rädd för att hon ska välja att bryta med mig och att jag då helt förlorar henne.

Allt har nu varit lugnt ett par månader och hon försäkrar hela tiden att hon mår så bra! De senaste veckorna har mina misstankar börjat gro igen. Ett par telefonsamtal då hon verkat annorlunda, men ingen klar bekräftelse på att det verkligen är så. Idag var vi båda på informationskurs på våra nya sommarjobb och hon var helt klart inte nykter. Jag sa inget idag heller men orkar inte heller mer bära på detta. Jag oroar mig ständigt över henne men vet även att det inte hjälper att tjata eller att ställa någon mot väggen. Anna vet att jag vet eftersom vi kunde prata ett om det ett tag efter första "beviset" men jag är helt rådvill vad jag nu bäst ska göra för henne. Ska jag berätta varje gång jag misstänker något eller jag ska helt vänta ut henne? Fick det rådet av en annan som även har problem och han menade att man inte kan hjälpa en alkoholist. Det bästa ansåg han var att finnas där om hon bad om hjälp men inte göra något annat. 

Vad tycker du?

Anna har en pojke på 10 år med diagnosen DAMP/ADHD och hennes liv är tufft emellanåt.

Önskar bara lite råd om vad jag egentligen bör och inte bör göra.

Erika

Svar från Britta

  
Hej Erika. 

Först och främst vill jag framföra min uppskattning för att du bryr dig och säger ifrån, allt för många tiger och blundar för problemen.

Du skriver att Anna har haft kontakt med en AA-grupp. Vad jag förstår så gick hon inte på några möten utan det skedde över nätet. Jag personligen tror att det är bättre med personliga träffar.

Det är ganska vanligt att missbrukare efter några månaders avhållsamhet ifrågasätter omgivningens och sina  egna reaktioner och tycker att det blivit en aning överdrivet, med den påföljden att de återfaller i sitt tidigare beteende.

De gånger du misstänker att det inte står rätt till har du troligen rätt till 99 %, och skall framföra det till henne, skulle du ha fel så förklara att du gör det här av kärlek och omtanke. Tala om för henne hur du känner och hur orolig du är.

Du är rädd för att förlora henne om du lägger dig i för mycket, men hur tror du  att det går om du inget gör, troligen förlorar du henne då också, och kommer att ångra att du inget gjorde.

Visst kan man hjälpa en alkoholist, men att ta beslutet att sluta dricka kan bara alkoholisten  själv göra. Man skall påtala det man ser, vad och  vilka konsekvenser som blivit av drickandet. Lägg inga moraliska synpunkter på missbruket, för det är en sjukdom som går att behandla men inte bota. Det enda som gäller för en missbrukare är att helt avstå från alkohol.

Det finns olika slags behandlingsmetoder, bl.a den sk. Minnesotamodellen på 28 dagar.

Kommunen kanske har någon form av alkoholmedicinsk rådgivning och så finns det troligen någon Länkförening eller AA-grupp.

Anna behöver hjälp och stöd, förklara för henne att du ställer upp om hon också gör det och att det verkligen bygger på förtroende och ärlighet för att lyckas.

Hör gärna av dig igen.

Varma hälsningar

Britta

Svar från Britta