  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej, Är sambo sedan drygt ett år tillbaka med en man på 37 år. Jag är själv 31. Vi har inga barn. Jag har funderingar på om min sambo är i riskzonen för att bli alkoholist och hur jag ska hantera hans drickande. Jag är själv en person som under studenttiden drack en hel del men som också hade helt vita perioder i månader för att det blev så otroligt fokuserat på fylla. Hade lika kul ändå och festade och dansade. Fick ofta frågan om varför jag inte drack och hur jag kunde ha så kul! Konstigt för mig. För mig var det dock viktigt också för att jag har haft en pappa som har skåpsupit. Det är inget jag har märkt så mycket av själv mer än att han ofta blev onykter på fester och under min studenttid, på annan ort, så låg det ofta spritflaskor gömda i mitt rum när jag var hemma. När man ringde förstod man snabbt om han var onykter. Jag har hört av mamma hur det har varit och hon var nära att lämna honom. Nu dricker han inte på fester och allt verkar bra. Idag dricker jag själv mkt måttligt. Dricker gärna ett eller två glas vin men vill inte bli onykter och ogillar när andra är onyktra eftersom många då agerar på helt andra sätt än vanligt. Nu till min sambo
(som inte levt studentliv). Hans familj har ett helt annat förhållningssätt
till alkohol och i julas fick jag en chock när min sambo
blev onykter ihop med sin pappa och de andra grabbarna. På i princip
varje fest vi har haft hemma blir han alltid fullast - och otrevlig - inte
så att han är elak eller våldsam utan mer att han tar plats . Lyssnar
inte på någon annan och
ska prata själv hela
tiden, gärna om politik eller frågor där folk har olika uppfattningar. Det värsta var nog
när vi skulle ha en mysig middag på en dyr restaurang när han ägnade
tiden åt att dricka för mycket och skälla ut mig. Var på vippen att gå
därifrån och ångrar att jag inte gjorde det. Det värsta är att
jag inte kan få honom att förstå hur det påverkar mig och de han umgås
med. Han är ju bara kul tycker han. Sen att mina vänner går hem
för att det inte går att ha en normal konversation längre förstår han
inte alls. Det var ju
jättetrevligt och det är fel på dem som inte kan diskutera. Vet
egentligen inte hur hans vänner uppfattar det. Nu i somras har det
varit flera fester som han tycker är jättekul medan jag mest tycker de
är jobbiga för att han inte kan sluta dricka. Även om det är en
fest med min släkt eller mina kompisar. De dricker också måttligt. Får
kommentarer som "Oj vad han är igång ikväll" etc av mina släktingar
när det är fest. Har bett honom före
fester att ta det lugnt och dricka lika mycket som de andra. Även om ha
lovar så håller det inte. Jag pratade med
honom om detta i början av vårt förhållande. Han tycker inte att det
är något problem. Han har ju kul på festerna. Nu efter semestern
dricker han 1-2 starköl per kväll, 33 cl. Senaste festen vi var på
undvek han mig helt hela kvällen och gick när jag kom. Full blev han.
Vet inte om han medvetet undvek mig för
han visste att jag inte gillade vad som hände eller om det var som han
sa att han ville prata
med andra. När vi skulle åka hem (vid 1-tiden) (med mina föräldrar i
deras bil) ville han vara kvar - det var ju så kul. Festen var
en 60-års fest i min släkt kände få sedan tidigare. Till slut följde
han surt med. Om vi ska på
middag hos någon blir han sur om inte jag vill köra - då kan ju
inte han dricka. Jag vet inte hur jag ska prata med honom om detta nu. Han
vet vad jag
tycker men har under sommarn inte kommenterat vare sig vardagar eller Jag tvekar enormt för
att leva med en person som jag liksom med min pappa
är orolig för hur
han ska bete sig när man är på fest eller bjuder hem folk.
Jag kan inte slappna
av. Jag begränsar mina aktiviteter. Förut tyckte jag det var trevligt
att träffa vänner på en pub efter jobbet en fredag och ta EN öl. Hur hantera??? Johanna Svar
från Britta Hej Det du tar upp är ofta ett stort problem i många förhållanden, men det gör ju inte saken lättare för dig. Din sambo prioriterar festandet, din ångest och oro bryr han sig tydligen inte om. Frågan är om han vill avstå från drickandet på grund av att han inte inser hur mycket han sårar dig och vilka konsekvenser hans drickande får på vänner och anhöriga. Kort sagt så älskar
nog din sambo festandet och drickandet mer än han älskar
dig ,och ert förhållande. Man kan jämföra hans beteende med ett kärleksförhållande.
Din sambo älskar att dricka och festa, så kommer du in och stör hans
stora kärlek, och du vet hur det är när någon lägger sig i och
stör. Du undrar om din sambo är i riskzonen för att utveckla sjukdomen alkoholism. Svaret blir att hans beteende och drickande skapar sådana konsekvenser. Han lovar att inte dricka men kan inte hålla fast vid det. Han blir ofta mycket berusad. Det är inga bra signaler så han borde vara observant på sitt drickande. Du har tagit upp detta med din sambo förut men han tycker inte det är något att prata om. Men det är upp till dig att ställa krav och tala om för honom hur du känner och upplever det. Vill inte han göra
något eller avstå måste du överväga er gemensamma framtid. För en
framtid fylld av ångest och oro skapar bara en isolering och
förlorade vänner och
kamrater. Risken är att man
tror att det skall lösa sig på något sätt i framtiden och
att man blir än mer bunden och isolerad med den följden att det blir än
svårare att bryta sig loss. Man blir lätt medberoende och försvarar och
förringar negativa händelser. Varma hälsningar Britta |
||||
