  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej! Min man och jag har
ett bra liv tillsammans, om det inte hade varit för alkoholen. Vi har två
barn tillsammans samt ett på väg, och jobb och hus och ett
"behagligt" liv i det stora hela. Men så är det här med
alkoholen, som sagt, som börjar bli ett allt större problem i vårt liv.
Min man dricker inte varje dag, men när han dricker (och det är ju varje
fredag och lördag och stora delar av jul och sommarsemestrar) så dricker
han såpass mycket och fort så att han sluddrar och går konstigt, sover
djupt och blir allmänt personlighetsförändrad. Vi har pratat om det här
problemet många gånger under åren, och han menar alltid på att han förstår
mig och att jag inte skall behöva ha det så här, men jag ser aldrig något
resultat av hans vackra ord och löften. Han säger ofta att han är inne
i en process, och jobbar för att dra ned på konsumtionen. Jag har också
fått höra att om jag inte hade ett sådant humör och var sur jämnt så
skulle han överväga att inte gå ut i garaget och dricka. Dessutom
menar han på att han i perioder när han är pressad och slutkörd flyr
in i alkoholen, och det kan säkert stämma. Men var skall jag ta min
flykt? Jag är också stressad emellanåt men måste ändå stanna kvar på
jorden... Detsamma gäller barnen.
Han menar på att han numera dricker mindre och börjar kunna
kontrollera det, men jag märker ingen skillnad. På alla fester och kalas
där alkohol erbjuds blir han som fixerad vid alkoholen och dricker så
hastigt att han alltid blir mest berusad, och jag märker att folk
undrar och jag känner att han skämmer ut oss. Går på toaletten och
kommer tillbaka med en stor fläck urin på byxorna, pratar konstigt,
somnar i soffan hos folk och kan inte gå riktigt. Jag undrar bara hur länge
jag skall orka stå ut med detta. För att inte tala om barnen, som ju
blir äldre och märker mer och mer att "pappa inte är som han
brukar". Jag jobbar nätter vilket även innefattar helger och då är
jag alltid så rädd att något skall hända i huset som min man inte skulle
lägga märke till eftersom han är berusad då. Han hör ju t.ex. inte
brandvarnaren i sitt tillstånd.
Men vad gör man? Vilka krav ställer man? Jag vet inte längre vad jag
ska säga. Jag vill inte ljuga och säga att "gör du inte något åt
detta så lämnar jag dig". Det är ju inte något jag vill i första
taget. Och om jag hotar med det och ändå inte tänker förverkliga det så
har det ju ingen mening eller kraft. Han vill heller inte gå och prata
med någon, för han tycker att han skall arbeta på problemet själv. Men
jag förstår ju att det inte blir något resultat. Jag skäms också för
att prata med någon just nu när vi har valt att skaffa ett tredje barn;
detta skall ju vara en lyckans tid och det känns så oansvarigt att
skaffa fler barn när man redan har problem. Så mycket skam och skuld är
förknippat med detta, så mycket lögner och anklagelser i ett enda
virrvarr. Och för att klara livet så sorterar man bort det onda när
allt är bra. För när det är bra och vi sitter och dricker the på kvällen
tillsammans, då känns ju allting OK och ett nytt hopp tänds. Ett hopp
som alltid släcks när nästa helg anländer.
Till slut blir förhållandet styrt av en slags maktkamp; jag känner att
jag får övertaget därför att han skadar mig (blir en slags martyr),
och blir därför den som styr och ställer över andra saker. När han
har bett om förlåtelse efter en "blöt" helg så tror jag att
jag har vunnit eftersom han erkänner att han gjort mig illa. Men detta är
ju ingen seger i verklig mening. Förlorare är vi allihopa i familjen,
och vi kan inte längre bete oss som två normala vuxna
i ett förhållande.
Jag berättar för honom hur jobbigt jag tycker att allt är och att vi
borde söka hjälp, men ingenting händer. Vilka krav kan jag ställa, om
jag inte vill att vi skall gå skilda vägar? Det finns ju ingenting att
komma med! Snälla, ge mig
lite vägledning! Hälsningar Ulla-Carin
Svar
från Bengt Hej Ulla-Carin Tack för ditt mejl.
Du skriver så insiktsfull om problemen ni har i familjen. Jag blir en
aning bestört för jag känner igen mig själv i din mans beteende. Jag
gjorde samma resa som han är på väg att göra. Du kan läsa under
www.aktivalanken.com och ”knappen” Alkoholism och klicka dig
fram till Vittnesmål och sedan Bengt H: Min
stora kärlek. Din man visar många tecken på att han är alkoholberoende. Bland annat att han lovar att sluta, att dricka häftigt och uppnå snabb berusning, skyller på dig och stressigt arbete och många andra tecken. Problemet är att din man inte inser hur allvarligt läget är. Det är typiskt missbrukare att de tycker de skall klara det på egen hand, tyvärr är det knappast någon som gör det. Din man har inga genvägar att välja på, han skall absolut inte dricka alkohol, ja inte ens en öl. Frågan är om han är villig att ställa upp på det. Gör han inget nu kommer han att göra samma resa utför som jag och tusentals till har gjort. Du vill inte lämna honom och det tycker jag du skall säga till honom men du måste också förklara för honom att du och barnen inte vill leva tillsammans med honom om han fortsätter att dricka. Beskriv konsekvenserna som blir när han dricker på samma sätt som du skriver i mejlet. Du skall absolut inte skämmas för att din man dricker, ansvaret ligger helt och hållet på honom. Att ni skall ha ännu ett barn tillsammans kanske var ett försök att få uppleva lyckan och få honom att vakna och tänka om. Det är så lätt att bli medberoende. Alkoholism hos en familjemedlem utvecklas till en familjesjukdom alla dras med i lögner och anklagelser. För att i de ljusa ögonblicken uppleva framtidstro och hopp. Att växla mellan dessa tillstånd blir till slut outhärdligt och ett mycket socialt isolerat liv. Det går inte att leva lyckligt under de förhållande ni lever under nu, med lögner och misstänksamhet som förpestar förhållandet. Barnen förstår mycket mer än vad vi tror och de behöver en pappa som de kan lita på, och inte känna den oro och skam för att ta hem kompisar på grund av att de inte vet hur pappa mår. Vad skall du göra frågar du? Ja, ändrar inte din man sig kommer du och barnen att må mycket dåligt och känna skuld och oro. På något sätt måste du ställa krav på din man att han gör något. Hoppas du kommer på något när du läst om sjukdomen alkoholism på vår hemsida. För att dela livet med en alkoholist som vägrar att förändra sitt leverne är inget värdigt liv för varken dig, era barn eller honom. Det finns hjälp: Kommunens socialtjänst är skyldig att hjälpa till eller det kanske finns någon alkoholmottagning på orten eller någon Länkförening. Tveka inte att söka hjälp det finns inget att skämmas för. Alkoholism är en sjukdom som kan drabba vem som helst den går inte att bota men väl behandla. Hör gärna av dig
igen Varma hälsningar Bengt Tack så mycket för ditt svar! Det gav mig insikt om en del saker. Er hemsida är också väldigt intressant och jag önskar att min man läste ditt "vittnesmål". Det är skrämmande att se att så mycket stämmer in på honom, och att omständigheter kring hans drickande är så vanligt förekommande bland andra med alkoholproblem. Saker och ting som man trodde man var ensam om. Jag beundrar dig att du lyckats befria dig från din alkoholism och att du kämpar med andra som har problem! Hälsningar Ulla-Carin |
||||
