|
Hej Britta!
Jag hittade er jättebra sida och kände direkt att
jag var tvungen skriva ett brev till dej. Jag har hamnat i en situation
där jag inte vet vad jag ska ta mej till. Jag vet att jag inte är den
första, enda eller sista som är i den här sitsen, men jag har verkligen
ingen aning om vad jag ska göra.
Jag träffade en kille för några månader sedan och
vi fann tycke för varandra direkt. Han berättade för mej att han har haft
problem med alkoholen men att han nu har fått nog och har slutat dricka.
Han var väldigt ärlig och berättade allt, både bra och dåliga saker. Jag
tyckte att han var jättestark och jag var glad att kunna finnas där för
honom. Han sa gång på gång att det var så otroligt lätt att vara nykter i
mitt sällskap. Jag har fått bra kontakt med hans familj och de är alla
glada att jag finns där för honom, de har märkt stor skillnad på honom
sedan han träffade mej.
Men sen hände något. Han började dricka igen. Strax
före jul hade jag och hans familj ett par väldigt jobbiga dagar för att
han druckit igen och jag mådde verkligen pyton. I och med att jag inte har
mått så bra i mej själv förut så kände jag genast att det här inte var
något jag kunde leva med. Jag är inte stark nog för det här och jag tänker
att det han behöver kanske är någon annan, som är starkare än jag.
Jag har tagit upp det här med honom, för jag vill
att han ska få veta det här nu, innan vår relation går något längre.
Men nu är alltså frågan: hur gör man? Jag vet att
han tycker om mej jättemycket och jag tycker om honom lika mycket också..
Men kan man ställa ett ultimatum? Är det rätt att be honom välja mellan
mej och alkoholen? Blir det inte fel då? Jag har alltid hört att en
alkoholist inte kan sluta dricka för någon annans skull än sin egen. Helst
av allt skulle jag så klart vilja stå bredvid honom, stark som få, vad han
är gör, men det går ju inte. Ingen av oss mår bra av det.
Så hur ska jag göra? Snälla, kan du hjälpa mej? Jag
vill inte leva utan honom, men jag vill inte leva med honom heller, om han
ska dricka.
Tack på förhand..
MVH
Nettan
Svar
från Britta
Hej
För det första kan och skall du
inte ta ansvar för din kille. Men självklart skall du ställa krav på
honom, men inte större krav än du själv kan leva upp till. Din kille har
ju vart ärlig och talat om att han har problem med alkoholen (alkoholist),
och han vill säkert leva ett nyktert liv. Tyvärr finns alltid risken att
han tar sig ett återfall, ingen alkoholist kan lova att vara nykter i all
evighet. Det enda en missbrukare skall och kan lova det är att vara
nykter idag, det vill säga ta en dag i taget. Men med stöd och hjälp går
det många gånger bra och missbrukaren får ett bra liv och leva nykter
resten av sitt liv. Men som du skriver det är bara missbrukaren som till
sist avgör vilket liv han skall leva.
Jag tycker det är bra av dig att du
diskuterat med honom hur du känner och hur du mår och att du inte klarar
av att leva med honom om han dricker.
Jag tycker att både du och din
kille kontaktar en Länkförening eller Anonyma Alkoholister (AA) där ni kan
träffa personer som varit i samma situation som ni. För det är så
värdefullt att få prat med likasinnade som förstår vad man pratar om.
Till sist skall du i första hand
tänka på dig själv och känna efter hur du mår
och hur mycket du klarar av. Ta inte på dig större ansvar än vad du anser
dig klara upp, det är inte varje gång man lyckas med ett förhållande.
Försök att se så klarsynt du kan på situationen och tänk på din framtid.
Hör gärna av dig igen
Varma hälsningar
Britta
Brev 2 från Nettan
Tusentack för ditt svar! Jag blev oerhört
lättad. Det är så svårt när man inte har någon som förstår... Men än en
gång, tusentack för tipsen och för dina varma ord!
Med vänliga hälsningar
Nettan
|
