|
Hej Britta!
Jag sitter här på kvällen och surfar på nätet för att se om jag kan
få några råd eller tips till vår situation. Nu hittade jag er och
tyckte att ni har en väldigt intressant hemsida. Jag bor inte Vänersborg
så jag kanske inte ska vända mig till er. Jag berättar kort min
historia.
Jag är yngst av 3 syskon, idag är jag 35 år. Min mor är alkoholist detta
har vi varit med om:
1989 åker hon fast för rattfylleri. Vi får svar på varför vi tyckt
hon varit
konstig och lynnig i många år - myndigheter gör vissa insatser,
Eva-kliniken, antabus i tablettform etc. Inget hjälpte och vi blev aldrig
inblandade.
1991 fick vi tips om Minnesota och bokade in mamma på behandling, vi var
även där en vecka. Sista dagen på konfrontationen "kände" vi att hon inte
hade köpt det hon lärt sig dvs muren/garden runt henne var uppe. Väldigt
snart drack hon igen.
1992 bokade vi in Mamma på samma behandlingshem och sen var mamma nykter t
o m 2001.
2001 mamma meddelade att hon trodde att hon kunde börja dricka igen och en
lång utläggning om varför. Jag som medberoende hade nog glömt allt jag
lärt mig. Blev jättearg och bojkottade henne ett tag. Därefter har det
varit mycket drickande,
2003 Minnesota behandling på samma behandlingshem, en vecka efter
hemkomst började hon igen.
2004 hösten, minnesota behandling - dagvård. Då drack hon 2 av 4 veckor,
men ingen verkade förstå det.
2004 december. Vi syskon har haft ett par "frukostmöten" (för att vara
säker på att hon är nykter) där vi förklarat för henne att om hon inte gör
något så orkar vi inte längre.
Det jag tycker är mest skrämmande är att hon nu är mycket mer manipulativ
än förr (hon kan ju mer nu) och dessutom har hon blivit otroligt defensiv
när vi pratar med henne! I alla fall så har vi nu verkställt vårt hot och
nu får hon inte träffa mig och min familj längre. Jag har sagt att när hon
bestämt sig för att leva ett nyktert liv är hon välkommen. Jag har sagt
att det är hon som drivit mig till beslutet. Själv känner jag att jag
verkligen kan
koppla av för en gångs skull samtidigt som jag känner mig som en stor
SKIT.
Samtidigt har några av mammas och pappas vänner pratat med henne och
försökt peppa henne att göra något. Pappa har också ställt en del krav,
tyvärr tror jag att han behandlar henne som ett elakt barn.
Nu har hon bestämt sig för att operera in antabuskapsel. Vad är din åsikt
om det? Vi trycker även på att hon måste träffa en terapeut. Hon har
aldrig gått i enskild terapi och verkar mest haft rollen att hjälpa andra
på AA men inte
tagit hjälp. Hon har en rörig uppväxt som inte
verkar tagit tag i.
Nu blev mitt brev väldigt långt, jag är ledsen för det.
Vänliga hälsningar
Inez
Svar
från Britta
Hej Inez
Att operera in antabus är en möjlighet som många provat på med olika
resultat, Om det skall lyckas måste den som får implantatet vara till 100
% inställd på att sluta dricka. Samtidigt måste hon deltaga i någon form
av terapi eller någon grupp som hon inte kan manipulera.
Jag tycker det verkar märkligt att
hon under hösten 2004 kunde gå på behandling och att ingen märkte något,
jag ställer mig frågande till kompetensen i den behandlingen.
Men som du säkert vet och lärt dig
är det ingen utomstående som kan göra något så länge din mamma inte själv
vill ställa upp till 100 %. Hon borde veta att hon aldrig kan dricka
alkohol, för en alkoholist gäller total avhållsamhet. Det finns absolut
inga genvägar.
Jag tycker det är alldeles riktigt
att ni ställt krav, och det skall du vara stolt över. Din mamma är en
vuxen person och vet vad som krävs av henne, och att ställa krav på en
alkoholist är ett måste. Tyvärr är många rädda för att
det skall förvärra missbruket och att missbrukaren blir arg och skyller på
den som ställer kraven. Det är också mycket viktigt att man fullföljer och
inte vacklar inför missbrukarens manipulativa beteende vilket är lätt
gjort.
En styrka för er är att ni är flera
personer som försöker påverka din mamma, fortsätt med era "frukostmöten"
för det ger er säkert styrka att hantera er mamma när och om hon försöker
manipulera och slingra sig ur de krav ni ställt på henne.
Till sist hoppas jag att din mamma
lyckas bryta sitt missbruk. Hör gärna av dig igen.
Varma hälsningar
Britta
Brev 2 från Inez
Ett stort jätte tack till att du läste mitt brev och ditt stöd/bollplank.
Mvh
Inez
|
