Tack Bengt, från mitt hjärta, TACK för det jobb du och alla ni andra utfärdar!

Jag kommer aldrig att glömma att du ringde upp mig, när jag pratat in hos er och att ni kunde komma så fort du och Britta. En börda jag så länge bärt ensam, så länge, har lyfts av! !!!

Visst, jag vet att återfallsriskerna är stora, mest på somrar kanske och storhelger, men ni har gett min bror verktyg han inte hade innan, han vet var ni finns, vad ni står för och vad ni gör. Bara det är enormt! ! ! Att räcka fram en hand så, till den som behöver det mest, det är otroligt.

Jag vet hur det är att kämpa som anhörig, hur många gånger man är på väg att ge upp, men när man hör orden "nu ger JAG upp, från personen man kämpar med, då gör jag allt för den!

Min bror öppnade inte upp sig helt förrän jag kontaktade er, då jag riktigt begrep vad han bar på för ångest. Det värsta var att visa upp att han skulle söka tre arbeten per vecka. Hur tusan skulle det gå till? Han älskar sitt nyrenoverade hem och ringde mig och sa att allt var en illusion, då förstod jag att sjukskrivning var det enda rätta. Han är inte i stånd att söka arbete, han måste läka först.

Tillsammans med er, läkaren och min familj kanske han kan komma en bra bit på vägen.

Kommer han sen in på en avvikande stig, kanske han lättare hittar ut på vägen igen, med verktygen ni ger honom också.

Min bror tittar undrande på mig varje gång jag säger att alkoholism är en sjukdom! Han förstår inte att han är sjuk! Hur får jag honom att förstå att han är sjuk?

Vi har alkoholism både från fars och mors sida och han tror mig inte när jag säger att tom våra barn har de generna, att vi måste vara försiktiga med dem.

Min bror var min idol när jag var liten!! Vi hittades av polisen när vi levt över en vecka ensamma, utan tillsyn, utan mat. Men jag vart trygg, brorsan kunde ju göra saft och som tur var fanns lite glass. Min bror minns inte så mycket av denna tiden, men jag glömmer den aldrig. Mor var mer för festande, skåpsupande än att ta hand om små barn.

Tyvärr måste jag säga att vår far fick vårdnaden, inte för fars skull, men för hans nya fru. Min bror blev trakasserad, mobbad, hatad ända tills han nästan sparkades ut vid 18 års ålder.

Min far bara arbetade och arbetade, det mesta skedde under den tiden, små saker i taget, som är hemskt för ett barn att uppleva!

Jag avskyr mig själv för att jag inte stod upp för honom förrän jag var 17 år. Men jag var rädd för henne, så enkelt var det.

När jag kom till "henne" var jag sju, jag såg vad som gjorde henne irriterad och undvek allt sånt. Men det spelade ingen roll vad min bror gjorde, rätt eller fel, han fick skit för precis allt. Han blev hennes hackkyckling. Jag har varit så arg, haft depressioner för detta och konfronterat henne och pappa nästan ett helt dygn med min familj.

Min bror hade behövt samma konfrontation, så att säga lämna över soporna där de hör hemma. 

Min pappa fick en chock vide den konfrontationen:

-Carina, var kommer allt det här hatet ifrån??? Du var ju den hon alltid tyckte bäst om!!!

Jag hatar vad hon gjorde min bror och ibland hatar jag mig själv för att jag inte var starkare, tidigare.

Jag har gett min bror Antabus länge, men till slut slutade han dyka upp, trodde väl han var stark i sig själv eller något och det sjönk fort. Hela förra sommaren var jobbig, liksom denna blev, fast till slut har det vänt Bengt!!! 3 veckor imorgon! !!

Nu går han på Antabus igen, han har er och jag tror att återtron på livet böljar komma hos min älskade bror!!!

TACK för ert stöd, tack för att ni finns, tacka och kämpa på alla ni anhöriga, vänner, till slut kanske personen blir frisk, blir sig själv igen, den man saknat så länge! Alla är värda det.

Och jag ger aldrig upp min bror, när än han behöver mig finns jag där, liksom när han inte behöver mig. Min bror är en fantastisk människa nykter, så omtyckt, så intelligent, så ödmjuk, så fin på alla sätt och vis och jag hoppas hela han kommer fram till slut, att djävulen på ena axeln får ge efter för ängeln på den andra!

Tack till er på Länken i Vänersborg och en varm kram till er allihop. Kämpa på allihop och tack till er i styrelsen för ert enorma, varmhjärtade arbete. Tycker ni att ordet tack är med för många gånger i detta mail, så är det en promille mot det tack jag känner. Min varmaste hälsning är till dig Bengt. Du har lyft en börda, stor som en busslass från mina axlar. Nu är jag inte längre ensam!!! Hälsa Britta. och... en STOR spark i häcken till Lidl som säljer öl för under 20-lappen, om ni visste hur mycket j ag hatar det!!!!

Carina