Jag är en kvinna på 44 år och som varit nykter i 17 månader. Jag missbrukade alkohol och tabletter dygnet runt, men till slut blev detta ohållbart. När ångesten var som värst, bad jag i min förtvivlan Gud om hjälp ut ur detta helvete och en dag upptäckte jag, att jag hade blivit bönhörd.

Jag fick tid hos en läkare på psykmottagningen. Han sjukskrev mig och jag fick en remiss till stödsamtal och också en remiss till en sjukgymnast.

Jag bestämde mig för en 0-gräns livet ut, vad som än hände.

Så började avgiftningen.

Första månaden var det endast sömn och regelbundna mattider som gällde. Jag drack 2 liter vatten om dagen varvat med örtte och lite kaffe.

Behovet att ständigt hålla i något var så stort att ett glas vatten eller en kopp örtte blev utmärkt. Vatten är för övrigt utmärkt för vår hälsa.

Sakta men säkert blev min oro mindre och mindre.

Varje morgon tackade jag Gud för att få vakna med fungerande sinnen, varje kväll för ännu en nykter dag.

Jag började att träna efter ett enkelt program som min sjukgymnast anpassat till mitt behov just då. Trots att jag var sjukskriven hade jag hela tiden saker att göra. Upp i vettig tid på morgonen; frukost, dusch, motion, avslappning, middag, cykeltur eller promenad. Allt i ett lugnt tempo. God hjälp fick jag av en sjuksköterska som jag talade med varje vecka. Hon har förmågan att se att varje människa är unik.

Jag läste även böcker om personlig utveckling. (C. Holm och G. Jambolsky är jättebra). Jag lärde mig meditera och att i sinnesro lyssna både inåt och uppåt.

Efter ca 7 månader vågade jag gå till Aktiva Länken. Förskräckt undrade jag för mig själv vad denna "gubbförening" sysslade med. Jag fick en skrivelse med de 7 punkterna på och sprang hem igen.

Det tog ytterligare 5 månader innan jag vågade ta kontakt med Aktiva Länken igen. Nu var jag mycket stabilare, jag hade ju varit nykter i ett helt år. Jag hade även börjat gå i öppna kyrkan och tända ljus och bedja och tacka.

Jag blev mycket varmt välkomnad av medlemmarna i Aktiva Länken. Det tog faktiskt en liten tid innan jag vågade prata vanligt med dem, men nu känner jag en fin tillit och är mycket glad för "mina" nya nyktra vänner. Och jag dricker fortfarande örtte och 2 liter vatten om dagen.

Bättre och bättre dag för dag och livet ut, vad som än händer.

Ann i Vänersborg Vänersborg 990822