LARS BERÄTTAR OM SITT MISSBRUK

Det är sent på kvällen när telefonen ringer.

- Hej! Det är Lars, det var jag som skulle ringa...

 I andra änden sitter Lars, 43 år. Han var en av Sveriges, som han själv antog, "dolda alkoholister". De senaste tio åren har han druckit snart sagt varje dag, mer och mer.

Nu ringer han för att bestämma träff med mig. Han vill berätta om sitt missbruk.

Vi träffas några dagar senare i Aktiva Länkens lokaler på Kyrkogatan 25 Vänersborg.

Och vi börjar från början.

Lars växte upp i en stor villa i ett av de mer ståndsmässiga kvarteren i en mindre ort i Västsverige, med sin mor och far. Hans uppväxt är ett bevis på att det inte bara är människor från "socialgrupp tre" som kan bli alkoholister.

Partyn och golf

Lars far var chef för ett företag, som Lars farfar en gång hade byggt upp, en välutbildad och skicklig yrkesman.

- Men min far söp ju en hel del, nästan varje dag. Det var först när han fick leverskador som han försökte hålla igen på spriten. De sex sista åren var han spik nykter - först då upptäckte jag att jag hade en far.

- Det skulle ju vara ”fina världen” hemma. Vi hade t o m hembiträde. Mamma skötte representationen, ordnade partyn och spelade golf. Med henne har jag knappt nån kontakt alls längre.

- Spriten fick jag kontakt med hemma. Ibland har jag funderat på om det inte är ett arv. Jag hade en farfar som var alkoholist, min farbror är alkoholist, min farsa var det och själv har jag också varit svår på spriten ,men lever idag som nykter alkoholist.

Lars gick igenom folkskolan med hyfsade betyg. Han hann även med att idrotta och intecknade sig bl.a för ett juniormästerskap i tennis. Men det var i 14-15-årsåldern han började pröva på alkoholen.

I pappas fotspår

- Det var ju meningen att jag skulle ta över firman efter farsan. Så det blev att man gick i hans fotspår. Jag gick också på krogen drack och åt på kredit. Det var ju så farsan gjorde, så det måste ju vara rätt, tyckte man.

- Jag jobbade som springpojke på farsans firma, innan jag kom in på kontoret. Sen gick jag ut och pryade och blev småningom chef för en av avdelningarna på firman. Det höll i fyra år. Jag hade en farbror som hela tiden ville sätta sig över mej. Det skar sig fullständigt mellan oss. Det var då jag bestämde mig för att lämna småstaden.

Misslyckad affär

1988 kom Lars till den stora staden Göteborg, äventyrslysten och full av föresatser,. Han hade gott om pengar, hittade en fin lägenhet i Vasastaden och fick ett välbetalt jobb som försäljare. Han fick fri bil, reste mycket och träffade en tjej.

- Jag vet faktiskt inte varför och när det började gå utför. Jag hade väl inte varit nykterist, utan festade ”lite” då och då i samband med övernattningar på hotell vid affärsresor och middagar. Det var som dom flesta andra tyckte jag. Tyckte jag klarade det bra. Men så gjorde jag ett par misslyckade affärer, Efter det tog jag ofta vägen förbi systemet jag brukade köpa ett par sexpack öl, några flaskor vin och ibland någon flaska sprit. Några burkar öl några glas vin till maten och någon grogg framför teven på kvällen. Till slut skulle det bara vara så.

- Men jag tyckte inte att jag var fången i det då. Så länge tjejen och jag bodde ihop drack vi nästan varje kväll hemma och på fester. Det hörde till att supa för att varva ned. Det var samma stil vardag och helg.

- Varför jag fortsatte? Tja, jag har ju alltid haft roligt när jag druckit, nästan i varje fall. Vi var ett gäng och ingen skugga skall falla över dom - det var justa killar och tjejer. De gjorde aldrig nåt ont.
 

Lura sig själv

- Det verkliga supandet började när jag lämnade tjejen. Det var inte bra. Men jag har ju alltid haft pengar, så jag drack ju ännu mer då. Och man hade ju en enorm förmåga att lura sej själv.

- Jag minns en gång på sommaren när vi var ute på sjön. Vi styrde in i en hamn och satt och filosoferade på däck. Kompisen tog fram flaskan. Sedan minns jag inget förrän jag vaknade i mitt eget blod. Jag hade stått på huvudet nerför en lejdare. Skadat två halskotor. Där hade jag legat hela natten. Ambulansen kom, jag fick stödkorsett och blev sjukskriven rätt länge.

Lars har fler exempel: - Jag skulle på årsfest med en förening jag är med i här i stan. En kompis ringde och frågade om han kunde hänga med. Innan vi gick delade vi en sjuttis, gick till festen, satt vid baren en stund, sen minns jag inget förrän jag vaknade hos polisen på natten, sönderslagen och sparkad..

- Efteråt fick jag veta att vi åkt taxi hem. När vi kommit fram till porten hade jag lagt mej ner på gatan och slumrat till. Under tiden som kompisen hade gått och lagt sej i min lägenhet hade grannarna larmat polisen.
 

Återställare

- Det där hände allt oftare, men tro inte att man tog någon lärdom av det. Nej, man söp tills det blev helt ohållbart, började ta återställare, var borta från jobbet. Då hände det också att jag drack ensam, för då fick man ju ha hela flaskan för sej själv. När spriten var slut tog man på sej lite kläder och pallrade sej iväg tills systemet eller ringde någon langare. Väl tillbaka la man sej i sängen och drack tills man somnade.
 

Du behöver hjälp

- En arbetskamrat hade sett mig asfull. Jag tänkte inte så mycket på det, men en dag kom den här killen fram till mej och sa: "Lars, nu får du fan ta mej skärpa dej! Du behöver hjälp, följ med mig till en Länkförening!”

Det var efter det vändningen kom.

- Då hade det kärvat rejält på jobbet en tid. Men nu träffade jag varma och kunniga personer på Länken - och trots mitt motstånd benade de upp mej nästan med en gång. Sen var det också det att jag har en dotter. Jag började fundera. Var det verkligen meningen att jag skulle göra precis som farsan? Jag försökte komma på ett sätt att ta mej ur det. Samtidigt visste jag att det skulle gå åt helvete om jag fortsatte i samma stil.

- Med stöd från kamraterna på Länken har jag inte druckit något på närmare två år, Klart jag känner mej sugen ibland, men jag glömmer aldrig hur sjuk jag blev efter varje fylla, det blev bara värre och värre med åren. Jag känner mig trygg med mina kamrater i föreningen.

- Med denna berättelse och med min sociala bakgrund vill jag säga; att vem som helst som dricker sprit kan dra på sig sjukdomen alkoholism, det har ingen betydelse från vilken socialgrupp eller miljö man kommer ifrån.  

Berättat för Bengt Hagstedt i jan 2003.