  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej Jag hittade er sida på nätet och jag känner så starkt att jag måste få hjälp från någon som vet mer än mig. Jag gjorde slut med min kille igår pga av hans drickande. Det värsta är att jag vet inte om jag gjorde rätt, om det kanske inte var så farligt med alkoholen och om det är jag som är känslig. Han kommer från en uppväxt där pappan stack när han var två år, mamman är jättealkoholiserad och jag är säker på att det har satt sina spår i hans själ. Han fick under barndomen ofta ta hand om henne. Han flyttade utomlands till alperna där vi träffades. I en alpby är det mer "ok" att dricka för många, eller så känns det iallafall. Jag har varit tillsammans med honom i 2,5 år. Innan han träffade mig drack han som en alkoholist och många var oroliga för honom. Men under vårt förhållande drog han ner på drickandet väldigt mycket. Många kunde komma fram till mig och säga "du har verkligen räddat honom och han är en helt ny person, verkar mycket gladare" Min oro att han ska ärva hans mammas missbruk har alltid funnits där. Han blir aldrig arg och dum, och sällan för full. Han går hem när alla andra vill fortsätta....så det är verkligen mycket bättre. Vi har en väldigt stark kärlek till varandra och jag vill ibland tro att det är det som hjälper honom. Det jag reagerar på starkt är att han dricker på arbetstid. Han jobbar på kvällarna och då står det ofta en starköl bredvid maskinen. Tyvärr så ligger det en afterski precis runt hörnet och där slinker det väl ner minst två starköl varje dag. På somrarna arbetar han på ett refugio "bergshotel" och där dricker dom mycket. Det blir ju inte bättre av att hans chef faktiskt dricker mer än vad som är normalt. Han vet vad jag tycker om det, men försöker inte dölja det för mig, är det ett bra tecken att han inte smyger? På det här refugiot kan ett normalt alkoholintag på en dag vara: två glas vin till lunch + grappa (vi befinner oss i Italien). Sen är det kanske 3 burköl fram till middag vid 20:00 då det blir två glas vin till och en grappa och efter det två starköl under kvällen. Ibland verkar det som att han dricker öl för att han helt enkelt tycker det är gott. Jag tror inte att han är ute efter ett rus. Han börjar aldrig dricka på morgonen. Han är väldigt aktiv och klättrar och är ute mycket. Vi kan även ha dagar när vi hittar på saker och då dricker han inte en droppe. Eftersom att den här killen har växt upp med alkohol, flyttat hemifrån väldigt tidigt så verkar det som att han ibland inte fått lära sig vanliga regler. Han säger själv också att han mår dåligt av att han inte känner när han sårar mig. Han sa att han hade ett svart hjärta. Han känner ingen empati för andra människor. Tror han sa igår när vi pratade att han inte skulle känna sorg om någon dog (även fast jag vet att han gjort det innan). Han är 30 år och pratar om att han är rädd för att bli vuxen....jag kanske pratar lite små doser av framtidsdrömmar ibland. Men jag är väldigt noga med att inte pressa honom. Det värsta är att han är så kärleksfull och bryr sig om mig på ett sånt fint sätt. Han vill alltid hjälpa till och ger mig mycket uppmärksamhet. Men han har väldigt svårt att öppna upp sig själv. Lever han i en skyddad värld där nere som ingen får störa. Jag sa igår att jag ville se en ändring och jag ville att vi skulle vara ifrån varandra ett tag. Kanske gå tillbaka ett steg i vårt förhållande istället för att titta framåt. Jag är rädd att jag förstört allt nu, men det verkade som att han också tyckte att det var en bra sak att göra, vi är båda jätteledsna för det här. Så nu frågar jag dig om jag borde tänka en gång till eller kanske låta det vara ett tag. Min önskan var att om jag försvann ett tag så skulle han börja sakna mig och tänka till lite. Och är han i farozonen? Kommer han bli bättre? Eller överdriver jag? Jag vill verkligen inte gå miste om den person jag älskar mest, för att jag inte har rätt. Jag är jättetacksam för svar! Varma hälsningar från Angelica, 26 år
Jag tycker ni har gjort rätt som tagit paus i ert förhållande. Det kan vara viktigt att få lite distans. Kärleken förblindar och det finns tyvärr många kvinnor som inte ser eller vill se problemen. Du känner en oro för hur det skall bli i framtiden och den är befogad. Det är som du skriver - att saknar din pojkvän dig och märker att han måste välja dig eller att fortsätta dricka kan det bli en väckarklocka för honom. Din pojkvän dricker lite väl mycket för att det skall var hälsosamt. (Kolla Riskbeteende. Det är generella mängder men är ändå ett riktmärke.) Du har skrivit så klokt och insiktsfullt och är väl införstådd med de problem som kan uppstå i framtiden med tanke på din pojkväns uppväxt och genetiska arv. Forskningen pekar till stor del på att alkoholism är ärftligt. Jag tycker att du skall känna dig trygg i det beslut du tagit och låta tiden ha sin gång. Det kan kännas jobbigt ett tag men det är inte fel att få distans och pröva om kärleken håller. Att bygga ett förhållande på otrygga grunder och leva med oro för hur dagen skall sluta och hur mycket han dricker kommer att förgifta ert förhållande. Jag önskar er all lycka hur det än går med ert förhållande Du kan väl höra av dig igen hur det går. Varma hälsningar Britta |
|
|||
