linje.gif (908 bytes)

Vittnesmål

linje.gif (908 bytes)
Till Aktiva Länkens startsida
  Till startsida

 

Hej Maria! 

För att du skall förstå det hela måste jag börja berätta från 1954, då jag var 16 år. Då träffade jag den man som skulle bli far till mina barn och som dessutom redan då hade kommit en bit in i sin karriär som alkoholist. Att så var fallet förstod ju inte jag vid den tidpunkten, och det gjorde nog inte han heller.

Efter drygt 20 år, som till största delen var tunga, skilde vi oss och ett decennium senare avled han p.g.a. sitt grava alkoholmissbruk. Det som gjorde att man klarade av det, även om det var hårt arbete, var de fem barnen, som kom tätt efter varandra.

Kanske undrar du och många andra som inte gått igenom detta helvete, varför man inte lämnar alkoholisten. För det första så bryts ens självförtroende ner totalt, att man är helt övertygad om att orsaken till att partnern dricker är ens eget helt och fullt.

Jag kan inte berätta allt som hände under denna tid av våra liv (denna sjukdom drabbar hela familjen, och kanske barnen lider allra värst) det skulle bli en tjock bok, men du vet ju något om min bakgrund.

När jag träffade Bengt, var jag tack vare min f.d. man (detta hände 1979) medlem i Aktiva Länken, där så småningom Bengt fann sin plats. Konstigt nog, så föll jag för en annan alkoholist (Bengt). Och han blev också kär i mej. Det var en gåva att som medelålders finna att livet inte var slut som jag hade trott. 

Vi har sedan 1981 varit tillsammans. De första åren var jag ganska misstänksam, för eftersom jag under många år inte kunnat lita på den som jag levt med innan, tar det lång tid innan man kan känna äkta tillit. Det har gått otroligt bra för oss, men det mesta berodde ju på att Bengt tagit beslutet att avbryta sitt missbruk, och det är klart att jag har stöttat och gjort det jag kunnat.

Vi lever ett lugnt socialt liv. Bengt är mycket respekterad för sitt arbete med att hjälpa andra som varit i samma situation, och att han öppet går ut med sina erfarenheter.

Vi har ju också barn och barnbarn som också tar sin tid.

Jag avslutar med detta, men är det mer du vill veta, står jag gärna till förfogande.

Ha det bra och lycka till med ditt arbete.

Hälsningar

Britta. 

Tillbaka