Gravid med en alkoholist." (16 maj 2004)

Hejsan!

Jag har en fråga som gäller min sambo - är han redan alkoholist eller har han bara problem, och spelar det egentligen någon roll vilket? Vad gör man!?!

Redan när vi blev tillsammans i somras märkte jag att han drack ganska mycket, men eftersom det var sommar och semester tänkte jag inte så mycket på det utan tog det för en tillfällig grej. Även jag tycker ju om att sitta och koppla av en vacker kväll med lite vin... Vi gjorde trevliga utflykter till Tyskland och Danmark (där dock målet alltid verkade vara
att "bunkra") och hade det bra ihop.

När hösten kom märkte jag att även jag ökat min konsumtion avsevärt eftersom jag ofta sällskapsdrack och blev betydligt mer påverkad än han, och tog upp detta samtalsämne. Jag sa att jag tyckte att vi drack för mycket och för ofta (då var det både någon gång i veckan och på helgerna) och att vi borde dra ner på det. Det gick han med på, och vi gjorde avtalet att åtminstone inte dricka i veckorna.

Under veckorna som gick så märkte jag att han hade väldigt svårt att hålla avtalet och när jag påpekade detta så fick jag bara till svar att det varit mycket på jobbet, eller "Herregud, det är ju bara en öl och en Jägermeister (vilket alltså är det han häller i sig) och så fick det bero. 

Flera gånger har han druckit så mycket att han knappt kan gå och inte vet vad han säger eller gör, oftast sker detta när jag inte är hemma av någon anledning. Jag kan komma hem efter att ha varit borta på eftermiddagen eller kvällen och mötas av en lallande dåre. När han dricker så mycket
äter han heller ingenting vilket naturligtvis gör det hela värre och slutar ibland med kraftigt illamående. Oftast dricker han i samband med att han går här hemma och pular med saker, städar, bygger etc.

När jag i december fick veta att jag var gravid bad jag honom att hålla mig sällskap och sluta dricka helt, vilket han var ovillig att göra men han skulle dra ner på det. Sedan dess har ingenting hänt. Eller jo, fast snarare åt andra hållet. Han försöker nu dölja för mig att han dricker och har börjat ställa sin spritflaska ute i förrådet på tomten i stället för bland den andra alkoholen. Jag vet inte om han vet att jag vet att den
finns där, men nu kan jag inte låta bli att hålla koll på innehållet i den och det försvinner med en oroväckande fart.

Ställer jag honom mot väggen så erkänner han att han druckit men ljuger om hur mycket. Ofta kan det gå åt ca 30 cl starksprit och flera öl på en fredagskväll och även under
veckorna går det åt fast i mindre mängd. Senast i förrgår påtalade jag problemet igen och sa att det inte går att hålla på så när vi har fått barn och det insåg han ju. Han är alltid mycket tillmötesgående och förstående när vi pratar, men det händer liksom inget. Han sa då att han insåg att det inte var friskt att dricka som han gör och jag frågade då om han kanske behövde hjälp för att sluta, men det var han inte intresserad av. Han sa att "det väl var normalt att dricka en öl och en jägermeister i veckan" och det fick jag ju hålla med om, men jag frågade samtidigt om han trodde att han kunde begränsa sig till det - var det inte bättre att sluta helt - men det skulle han klara sa han. Om han har hållit sig till en Jägermeister vet jag inte, men han drack öl både i förrgår och i går och när jag påtalade detta sa han att det bara var Jägermeister det gällt.

Jag känner mig väldigt kluven till vad jag ska göra - stanna och fortsätta försöka hjälpa eller gå min väg? Jag vill ju gärna stanna efter som jag faktiskt bryr mig om honom och vi ska ha barn ihop och jag vill gärna ge barnet en "hel" familj, men samtidigt känner jag att detta urholkar min
känslor för honom och jag kan inte heller riktigt lita på honom. Hur ska jag våga lämna honom ensam med ett spädbarn om han fortfarande dricker i smyg? Jag skulle aldrig förlåta vare sig mig själv eller honom om något
hände...

Igår när jag kom in på toaletten efter honom tyckte jag att det luktade sprit - jag börjar nog bli paranoid på kuppen. Jag har idag varit ute och mätt nivån i flaskan och ska ha stenkoll på den under veckan. Nu är det tyvärr två festligheter på gång i påsk som rubbar allt, men ändå...

Vad gör man?!?!

Förtvivlad Elsebritt
  

Svar från Britta

  
Hej Elsebritt

Du får ursäkta att det dragit ut på tiden med svaret.

Din sambo har ett förhållande till alkoholen som inger farhågor om framtiden. Han försvarar sitt drickande med att det är ”körigt” och jobbigt så han dricker av den anledningen. Han ser till att ta vara på varje tillfälle som erbjuds att få dricka. Ibland dricker han, så han inte kan kontrollera vad han gör och säger, för att sedan försvara  och förringa detta. 

Hans beteende är kraftiga signaler på att han är inne på farliga vägar. Han lovar och ljuger om sitt drickande.

Du har en kärleksrival, din sambo älskar öl och sprit och vill inte bryta med denna förälskelse. Han börjar smyga och gömma och det är ännu ett bevis på att han har problem.

Följden av detta blir att du blir kontrollerande och övervakande och kommer att ifrågasätta det han säger.

Du kommer känna olust och oro för hur det står till, om han har druckit nu igen, och varje gång han är försenad eller inte kommer i tid målar du det värsta scenariot. Tryggheten och glädjen som ni borde känna som familj kommer att störas av ängslan och oro.

Du kan gå in på vår hemsida www.aktivalanken.com  och klicka på Alkoholism och sedan på knappen: Hur mycket kan man dricka?

Du står inför ett livsavgörande beslut ! Ställer du krav på din sambo att han skall sluta att dricka eller begränsa sig eller söka hjälp måste du vara medveten om att du har en plan för hur du skall göra. Du måste fullfölja de beslut och de varningar du ställer på din sambo. Det sämsta du kan göra är att använda hot och inte fullfölja dem, för det ger din sambo en falsk tro att inget händer, hon bara ”tjatar” och det går över.

Det är så lätt att bli medberoende och till slut blunda för problemen, och av trötthet inte kunna göra något konstruktivt för att bryta den destruktiva tendensen. 

Har du några frågor så hör gärna av dig igen

Varma hälsningar

Britta

Svar från Britta