  |
 Till startsida |
|
|
||||
|
Hej Britta! Här är hösten så sakteliga på väg att göra intåg, mörkret kommer tidigare kväll för kväll, och vissa dagar när regnet gör uppehåll är det riktigt sköna soliga dagar! Tänkte bara lämna dig en lägesrapport här uppifrån & samtidigt få lite stöd, tips & råd. Min man har nu varit nykter en månad, levervärden har gått ner med nästan 4 enheter. På torsdag ska vi upp på Socialen & prata med en kvinna, sk öppenvård men länkarna har han inte kontaktat ännu. Han säger att han inte orkar prata med nån ännu. Det går väl bra, han har ju vart nykter men vissa dagar är det VÄLDIGT TUNGT!!!!! Har varit det hela den här veckan, jobbigt för mig också, blir så trött av att försöka vara ett stöd, när han bara vill stänga ute en ur hans värld & hur han mår. Försöker med jämna mellanrum när han själv säger att han mår bara skit & har en dålig dag, prata om länkarna & AA och om hur de kan vara till hjälp och stöd men han säger som sagt att han inte orkar ta tag i det ännu!? Hur länge ska man vänta med att ta kontakt??? Kan ju INTE tvinga honom men jag hade gärna sett att han hade sökt upp dem för länge sen! Har försökt att förklara att på behandlingshem hjälper det inte att ligga ner & säga att man inte orkar delta på möten... Har själv tänkt åka på anhörigmöte men inte tagit mig den tiden ännu, har mycket här hemma just nu, vi har pannbyte här hemma & så ska jag träna min hund till vallhundsprov om 3 veckor. Och så får jag väl prata av mig på socialen i veckan kanske. Men det känns väldigt jobbigt vissa dagar, är så trött på att ha anpassat mig helt efter hans liv & leverne när han drack, och det känns som att jag fortfarande måste anpassa mig efter honom. Om du förstår hur jag menar, man får som aldrig bara tänka på sig själv riktigt! Jag är ju också människa som behöver omtanke, kärlek & ömhet, det har inte existerat när han drack, eller de har fått stå tillbaka kanske är bättre att säga. Det känns som att man ger 120 % och får en bråkdel tillbaka. Försöker tänka att det INTE är så lätt för honom just nu men ibland tryter även mitt... Och speciellt när jag tänker på vilket tålamod jag haft under flera månader för att i säga det senaste året! Nåja det vart en hel del igen, känns som att jag skulle kunna skriva en hel novell om det här åt dig, men det får nog räcka för denna gången igen! Tack än en gång för dina råd, man känner sig mkt starkare för även om man inte är ensam så känner man sig väldigt ensam ibland! Många kramar Ronja och Lillan Svar
från Britta Hej Ronja Tack för ditt mejl. Jag har inte hunnit svara tidigare men bättre sent än aldrig. Här har vi fina höstdagar nu med sol och klart väder. Något som slog mig är att du inte får glömma dig själv och ditt liv. Att din man har det jobbigt just nu är inget ovanligt när han skall bryta livsmönster. Och livet är ju så för oss alla, att det går upp och ner, det är riktigt kul ibland, och så får man en dalgång i emellanåt. Du får försöka att förklara för din man att det är väldigt viktigt att han tar kontakt med länkarna, så han får prata med personer som har varit i samma situation, och vet vad som händer i både kroppen och sinnet när man försöker bli nykter. Det är lika viktigt för dig att du söker dig till någon anhöriggrupp, där du kan få prata av dig. Som det är nu mellan er har ju i stort sett inget hänt om man bortser från att han inte dricker. Och att bli nykter är bara det första lilla steget i det nya livet, det behövs mycket mer, för att lösa det och komma vidare måste han deltaga i någon grupp och arbeta med sin nykterhet. Jag förstår att du har fullt upp med andra saker också, men än en gång måste du ställa din och Lillans framtid i främsta rummet och tänka på er. Att kräva att du skall ställa upp till 100% på din man är orimligt. Din man vet vad som gäller och han kan inte smita undan med att han inte orkar. Han måste ta tag i problemen och jobba med dem inget löser sig av självt. Det är ju gott och väl att ni har kontakt med socialen. Hoppas ni positiva besked när ni var där. Stå på dig annars gör någon annan det. På återhörande och varma kramar från Britta |
||||
